Den fördärvliga idrotten

Så har ännu en dag gått då jag misslyckats med mina planer att ägna mer tid åt studierna. Men vad sjutton ska man göra när det är Tour de Ski på TV? Nåväl, idag är det ju sista dagen med ”mördarbacken” där allting avgörs. Det kan bara inte vara hälsosamt för åkarna att pressa sig så. Men spännande är det. Fast egentligen var det nog mer spännande igår när Stina Nilsson envist stretade sig till segern.

Nu ser jag fram emot en återgång till vardagens tider och rutiner. Barnen har visserligen studiedag och är lediga imorgon också men då får vi försöka återanpassa oss så att det inte blir alldeles för tungt på tisdag. Jag anar att den yngste kommer att vara en liten tröttmössa när jag väcker honom då, och humöret lär inte vara på topp. Men det är bara att gneta på, ungefär som i mördarbacken, sex hela skolveckor sedan har vi lov och semester. Det kommer att gå fort.

För mig blir det naturligtvis lite stressigare med fler tider att passa med lämning och hämtning när barnen är i skolan men dagarna blir också längre eftersom jag kommer igång tidigare. Då blir det fart på studierna igen. Hoppas jag. Åtminstone fram till Skid-VM i Lahti. Eller vänta nu… det börjar ju när vi är på semester.

En klassiker från Vinterstudion:

Gnissel

Så här på tredjedag jul har familjen haft tillräckligt många lediga dagar tillsammans för att det ska börja skava och gnissla. Irritationen ligger precis under ytan. Alla måsten kring julen är över men det är ännu inte dags att börja förbereda nyår och jag börjar längta efter vanlig vardag igen.

Idag hade jag tänkt slita mig från min deckare och ägna mig åt webbredaktörskursen. Det gick väl sådär… Det är därför jag har varit väldigt disciplinerad under hösten och nästan inte läst någon skönlitteratur alls för jag vet att om jag har börjat läsa en bok så får läsningen på något märkligt sätt alltid förtur i systemet oavsett hur mycket annat jag har att göra. Men jag kunde åtminstone se på några av utbildningsfilmerna och jag löste också en grej jag inte hade fått ordning på innan så det får väl vara okej. Det jag måste göra nu är att strukturera upp min webbplats med sidor, menyer i olika nivåer och liknande och det är lite knepigt eftersom jag egentligen inte tänkt mig att använda den till så mycket mer än en blogg. Så jag får lura och klura på hur jag ska göra – när jag väl har idén klar för mig kommer det inte vara så svårt att göra det praktiska jobbet.

Så det har trots allt blivit en del läsning idag. Just nu är det årets julklappsbok, Stefan Ahnhems Arton grader minus. Jag har läst hans två tidigare böcker och tycker de har varit bra, lite annorlunda men väldigt brutala. Den här är inget undantag.

Annars har det varit lugnt både idag och igår. Då kom ungdomarna på besök på kvällen och det är alltid så mysigt att ha dem i huset. Samuel kan få hjälp med sin dator och Jonathan får visa upp alla sina saker – de har ett ofattbart tålamod med honom. Fina julklappar hade de också med sig: TV-spel till Samuel, Lego till Jonathan och så fick vi ett inramat bröllopsfoto från sommarens härligaste dag. Jag blir fortfarande alldeles varm i hela själen av att tänka på den dagen.

Nu ska jag återgå till min deckare innan vi landar framför TV:n och sista delen av And then there were none, en ny version av Agatha Christies gamla klassiker. Person som sitter på golvet, dold bakom en bok. En hög med böcker bredvid.