Gud är nog…

Det var något i en tråd på Facebook igår som fick mig att tänka på en text ur Ulf Nilssons underbara bok En ängel vid din sida. Jag tog fram boken och läste och kände en lättnad, en slags befrielse. För detta är så långt man kan komma från de polariserade debatterna i och om kyrkan, där man gör sitt bästa för att missförstå varandra,  och om det omdiskuterade kyrkohandboksförslaget. Kan vi bara släppa allt det där och ta denna Gud i hand och möta dagen?

Gud är nog en trött mamma
som fått barnen att borsta tänderna
och sedan genast hopp-i-säng.
Gud är nog en farbror som grävt
hela långa dagen i trädgården.
Trött dricker han sitt kaffe.
På bordet de tomma fröpåsarna.

Kalla inte Gud för ”han”
för då blir hon lite ledsen.
Och säg inte alltid ”hon”
för då blir han inte glad.

Gud är nog en blå fågel i trädgården,
Gud är nog en humlas surr,
en koltrasts sång i kvällningen.
Gud är nog en hund som lunkar
in i barnens rum och somnar på golvet.
Gud är nog en stjärna ensam på himlen,
en vind genom träden, ett stilla regn.
Gud är nog solen som äntligen går upp,
en katt som sträcker sig på varma trappan.
Gud är nog ett barn som vaknar pigg.
Dagen ligger ännu orörd, oändlig,
allt är möjligt, allt kan ske.

Lillduvan recyclar – Juldagsvers

Juldagen – en av årets bästa dagar. Vanligtvis brukar jag ha två julottor på morgonen, sedan åker jag hem och äter second breakfast med familjen innan jag lägger mig en stund och återhämtar mig efter att ha gått upp vid fyratiden. I år var det istället julnattsmässa – så underbart. Men juldagströttheten är den samma. Då är det underbart att bara mysa omkring, äta rester, sitta i fåtöljen med en bok, lyssna på sonen som bygger lego… Gött!

Idag återanvänder jag en liten vers som Facebook påminde mig om att jag hade skrivit för några år sedan.

Adventsljusen slocknat ett efter ett
Tomten har åkt och jag är mätt.
Av julstressen syntes ingenting till
Vi firar vår jul precis som vi vill
Och pojken i krubban så liten och söt
Blir lika bra firad med färdigköpt gröt
Nu Jesus är född, Gud själv i en kropp
För att ge åt oss alla en stråle av hopp
Det får vi minnas, åtminstone ibland
God jul kära vänner i hela vårt land.

Att sjunga i mässan var annars jättefint även om uppdraget innebar att jag fick en för mig helt ny sång i handen när vi samlades vid 22-tiden. Dock, för oss altar var den inte så svår så det gick bra men jag är väldigt impad av de två sopranerna som fick dra lasset. Carol of The Bells finns i en mängd olika versioner och man kan höra den i många olika filmer, till exempel Ensam hemma och Harry Potter.