All inclusive – härligt eller förfärligt? 

Det finns många som har åsikter om att boka all inclusive på semestern. Alltifrån djupaste förakt till att beskriva det som det bästa som hänt sen ketchupen uppfanns. Men som med så mycket annat kan vi väl konstatera att det som passar bra för en familj inte är aktuellt för en annan utan att det behöver betyda att det är rätt eller fel, bra eller dåligt. Dessutom finns det en viss variation i vad all inclusive innebär i fråga om kvalitet och utbud. Men framför allt – och i slutändan – så handlar hela all inclusive-grejen om människors beteende. Det är inte all inclusive-idén som sådan som är problemet, om det nu överhuvudtaget finns ett problem, utan om människors sätt att hantera företeelsen. 

När vi reste utan barn skulle vi aldrig ens överväga att betala för något sådant. Då var det halva grejen med resan att gå runt och testa olika restauranger. Frukosten fixade vi själva och åt på balkongen. När vi för några år sedan återupptog chartersemestrandet var läget annorlunda. Då hade vi dels ett barn med diabetes som behöver tät påfyllning av mat, dels ett barn som vägrar att äta det mesta och som prövade vårt tålamod varje gång vi åt på restaurang. Att bråka om maten på restaurang två gånger om dagen var inte kompatibelt med den avkoppling som semestern var tänkt att utgöra. Så efter en del funderingar valde vi all inclusive. 

Nu har vi bott på fyra olika hotell med det konceptet och har sett fyra olika varianter på vad som ingår och hur det fungerar. Vi har inte bott på de mest exklusiva hotellen men inte heller på riktiga lågbudgetställen. Vad drar jag för slutsatser av det vi tagit del av? Är all inclusive värt pengarna?  Det beror helt på hur man räknar, vilket perspektiv man väljer. Det man betalar för är framför allt bekvämligheten. Att barnen kan välja själv vad de vill äta och om det är något de inte tycker om så kan de gå och prova något annat så att de blir mätta vid varje måltid. Kvaliteten på maten och drycken har varit väldigt olika på de hotell vi bott på. Men ibland är det inte maten i sig som det är fel på utan att vi som gäster inte riktigt kan välja från buffén. Vi tar lite av allting istället för att välja några saker varje måltid. Blandningen gör att allting smakar likadant efter några dagar. Konsten med buffémat är att välja och att avstå. 

Bara för att allting ingår måste man inte överkonsumera varken mat eller dryck. Att det är fri glass och läsk till barnen innebär inte att de ska äta och dricka hur mycket som helst. Som föräldrar har vi fortfarande ansvar att sätta gränser – precis som vi också får sätta gränser för vår egen konsumtion. Visst dricker jag mycket mer vin här än jag någonsin skulle göra hemma, men det är betydligt mindre alkohol i det här vinet. Och även om det går att fylla på hela tiden så har de flesta av oss någon slags gränser för vår konsumtion. Det är när man inte tar ansvar och sätter gränser för sig själv och/eller sina barn som det hela spårar ur. Men det är faktiskt inte all inclusive-idéns fel. 

Efter den här semestern känner vi oss ganska klara med all inclusive. Nästa gång blir det troligtvis en annan lösning. Kanske återgår vi till det när barnen blir omättliga tonåringar – det får vi se. Men nu vill vi hellre satsa på god, varierad mat och lite bättre vin. I glas istället för plastmugg. 

Lagförslag för folkhälsan

Hallå riksdagen! Jag vill lämna in ett medborgarförslag om en ny lagstiftning. Jag vill att det ska vara helt förbjudet för skolorna att lägga studiedagar i samband med redan långa lov. För folkhälsans skull.

Så här är det. Studiedagar är ju en liten trevlig företeelse i skolan. Plötsligt kommer det en ledig dag mitt i terminen. Ja, den kan komma väldigt plötsligt när förvirrade mamman inte lusläst hela bibban med papper man får hem vid läsårets början. Men i alla fall. Det brukar vara en fiffig dag att ta med sig ungarna och köpa kläder inför nästa årstid. Så äter man på multinationell hamburgerrestaurang och åker hem. Alla glada. När studiedagarna ligger så där härligt spontant utspridda under läsåret brukar det gå bra för många (absolut inte alla, jag vet, men många) föräldrar att i god tid ansöka om semester eller ta ut kompledigt eller nåt sånt. De lite större barnen kan vara hemma själva och ha en lugn dag som lite extra lyx. Bra med vila – det är ju mycket läxor även i de lägre årskurserna. Fiffigt. Och lärarna får en dag med påfyllning, inspiration och lite nya tankar. Också ett avbrott även om de inte är lediga.

Bild på kalenderMen i vår kommun läggs studiedagarna väldigt ofta i samband med loven. Till exempel fredagen innan höstlovet, eller som nu, den första dagen efter jullovet. Hmm. Hur tänkte ni där? Jo, för en del är det säkert välkommet med ett extra långt lov. Men för andra blir det rätt jobbigt. Dels för att man missar den där chansen till lite återhämtning under terminen som verkligen kan behövas under vintern fram till sportlovet. Dels för att man kanske redan har ansträngt sig för att få ihop ledighet eller på annat sätt lösa familjesituationen under lovet och då kanske det inte går att vara ledig en extra dag.

Men framför allt, just nu alltså. För oss som inte bara alltigenom älskar att vara hemma och myyysa med barnen och ordna skojiga aktiviteter och pyssla och bara ha det jättejättehärligt tillsammans så är det ju öken. Här har vi skavt och gnagt och gnisslat mot varandra sedan den 19 december. Varje extra dag är ett hot mot min mentala hälsa och en risk att jag dänger makaronkastrullen i huvudet på någon av ungarna. (Vilket jag aldrig skulle göra naturligtvis, det var mer en bild för det hela.) Tack och lov är ju mina kids väldigt självgående nuförtiden men idag har jag känt hur jag kastades tillbaka i tiden till zombietillståndet när de var mindre.

Den yngste är ju värre än aracuan i Kalle Anka på julafton. Nu har han slutat pladdra om julklappar (en tillfällig frist i två månader) och maler istället på om vad han ska ha i födelsedagspresent om drygt en månad. Och när jag säger att vi kanske inte kan köpa allt blir han sur och arg och beter sig värre än Donald Trump.  Så idag skulle jag hjälpa honom att bygga ut bilbanan. Jag slet och svettades i en och en halv timma med att Kvinna som skriker, omgiven av eldförsöka få ihop skiten men det var ju omöjligt att få ihop precis rätt sorts kurvor. Och under tiden pladdrar han på. Tjattrar. Som en hackspett rakt i hjärnan. Och när jag svär och svettas och känner att hela dagen har gått ifrån mig så kommer han med fyra banbitar och säger ”Du kanske behöver de här.” Skjut mig! Då, just då, hade jag lust att gå ner till kommunhuset och strypa den som är skyldig till att det var studiedag idag. Den lille ligisten (sonen alltså, inte tjänstemannen på kommunen) har hela eftermiddagen suttit på fyra kurvor av precis den sort jag behövde! Jädra unge. Det är då tur att han är så vansinnigt underbar för annars hade jag sålt honom på Blocket för längesen.

Den fördärvliga idrotten

Så har ännu en dag gått då jag misslyckats med mina planer att ägna mer tid åt studierna. Men vad sjutton ska man göra när det är Tour de Ski på TV? Nåväl, idag är det ju sista dagen med ”mördarbacken” där allting avgörs. Det kan bara inte vara hälsosamt för åkarna att pressa sig så. Men spännande är det. Fast egentligen var det nog mer spännande igår när Stina Nilsson envist stretade sig till segern.

Nu ser jag fram emot en återgång till vardagens tider och rutiner. Barnen har visserligen studiedag och är lediga imorgon också men då får vi försöka återanpassa oss så att det inte blir alldeles för tungt på tisdag. Jag anar att den yngste kommer att vara en liten tröttmössa när jag väcker honom då, och humöret lär inte vara på topp. Men det är bara att gneta på, ungefär som i mördarbacken, sex hela skolveckor sedan har vi lov och semester. Det kommer att gå fort.

För mig blir det naturligtvis lite stressigare med fler tider att passa med lämning och hämtning när barnen är i skolan men dagarna blir också längre eftersom jag kommer igång tidigare. Då blir det fart på studierna igen. Hoppas jag. Åtminstone fram till Skid-VM i Lahti. Eller vänta nu… det börjar ju när vi är på semester.

En klassiker från Vinterstudion:

Min lyx 2016

För ett år sedan lanserade jag min pepp-kampanj Min lyx 2016. På Instagram och Facebook har jag under året delat små glimtar av vardagslyx. Lite cava, rosor på köksbordet, en god bok i solen med en kopp kaffe, lite mer cava… Jag ämnar absolut att följa upp det med #minlyx2017

Som en årskrönika i bilder kommer här några av mina lyx-stunder från året som gått.

Snart dags att vända timglaset

Timglas med sand som rinnerHej vad det går, det känns som att årets sista dagar går otroligt fort. Ändå gör jag typ ingenting. Idag var jag i stan och hämtade upp min äldsta bror som ska fira nyår hos oss, sedan åkte vi och storhandlade på hemvägen och det var i stort sett allt jag fick gjort idag. Nja, jag har också kollat lite på nya kursen, fyllt i en komplicerad blankett till Försäkringskassan och kört bilbana med den yngste. Och läst ut julklappsdeckaren. Frågan är om jag ska tillåta mig börja på en ny deckare nu eller om jag ska prioritera studierna. Imorgon blir det nog inget läsande i alla fall, då har jag så mycket annat att göra. Men man vet aldrig, böcker är en drog med stark dragningskraft.

Gnissel

Så här på tredjedag jul har familjen haft tillräckligt många lediga dagar tillsammans för att det ska börja skava och gnissla. Irritationen ligger precis under ytan. Alla måsten kring julen är över men det är ännu inte dags att börja förbereda nyår och jag börjar längta efter vanlig vardag igen.

Idag hade jag tänkt slita mig från min deckare och ägna mig åt webbredaktörskursen. Det gick väl sådär… Det är därför jag har varit väldigt disciplinerad under hösten och nästan inte läst någon skönlitteratur alls för jag vet att om jag har börjat läsa en bok så får läsningen på något märkligt sätt alltid förtur i systemet oavsett hur mycket annat jag har att göra. Men jag kunde åtminstone se på några av utbildningsfilmerna och jag löste också en grej jag inte hade fått ordning på innan så det får väl vara okej. Det jag måste göra nu är att strukturera upp min webbplats med sidor, menyer i olika nivåer och liknande och det är lite knepigt eftersom jag egentligen inte tänkt mig att använda den till så mycket mer än en blogg. Så jag får lura och klura på hur jag ska göra – när jag väl har idén klar för mig kommer det inte vara så svårt att göra det praktiska jobbet.

Så det har trots allt blivit en del läsning idag. Just nu är det årets julklappsbok, Stefan Ahnhems Arton grader minus. Jag har läst hans två tidigare böcker och tycker de har varit bra, lite annorlunda men väldigt brutala. Den här är inget undantag.

Annars har det varit lugnt både idag och igår. Då kom ungdomarna på besök på kvällen och det är alltid så mysigt att ha dem i huset. Samuel kan få hjälp med sin dator och Jonathan får visa upp alla sina saker – de har ett ofattbart tålamod med honom. Fina julklappar hade de också med sig: TV-spel till Samuel, Lego till Jonathan och så fick vi ett inramat bröllopsfoto från sommarens härligaste dag. Jag blir fortfarande alldeles varm i hela själen av att tänka på den dagen.

Nu ska jag återgå till min deckare innan vi landar framför TV:n och sista delen av And then there were none, en ny version av Agatha Christies gamla klassiker. Person som sitter på golvet, dold bakom en bok. En hög med böcker bredvid.

Lillduvan recyclar – Juldagsvers

Juldagen – en av årets bästa dagar. Vanligtvis brukar jag ha två julottor på morgonen, sedan åker jag hem och äter second breakfast med familjen innan jag lägger mig en stund och återhämtar mig efter att ha gått upp vid fyratiden. I år var det istället julnattsmässa – så underbart. Men juldagströttheten är den samma. Då är det underbart att bara mysa omkring, äta rester, sitta i fåtöljen med en bok, lyssna på sonen som bygger lego… Gött!

Idag återanvänder jag en liten vers som Facebook påminde mig om att jag hade skrivit för några år sedan.

Adventsljusen slocknat ett efter ett
Tomten har åkt och jag är mätt.
Av julstressen syntes ingenting till
Vi firar vår jul precis som vi vill
Och pojken i krubban så liten och söt
Blir lika bra firad med färdigköpt gröt
Nu Jesus är född, Gud själv i en kropp
För att ge åt oss alla en stråle av hopp
Det får vi minnas, åtminstone ibland
God jul kära vänner i hela vårt land.

Att sjunga i mässan var annars jättefint även om uppdraget innebar att jag fick en för mig helt ny sång i handen när vi samlades vid 22-tiden. Dock, för oss altar var den inte så svår så det gick bra men jag är väldigt impad av de två sopranerna som fick dra lasset. Carol of The Bells finns i en mängd olika versioner och man kan höra den i många olika filmer, till exempel Ensam hemma och Harry Potter.

Julafton

Så kom då den här dagen, den som yngste sonen pratat om i flera månader känns det som. Det är rörande på något sätt att han fortfarande lever kvar i den där magin kring jul, men jag har alltid också haft så svårt att hantera när barnen har så enorma förväntningar på julen. Ju mer uppskruvade de är desto mer orolig blir jag att de ska bli besvikna. Men nu är kvällen här och vi har haft en helt underbart skön dag.

Jag vaknade tidigt trots att vi var uppe sent igår. Helst hade jag gått och satt mig i soffan med en bok men jag ville inte riskera att sonen skulle vakna och gå igång och tjata om hur länge det var kvar till paketöppningen redan klockan sex på morgonen så jag låg kvar tills jag hörde att han var uppe. Sen satt jag och läste en stund till klockan blev åtta och affären öppnade. Jag hade några småsaker jag behövde komplettera med och så skulle jag hämta ut ett paket, en julklapp till mig själv skulle man nästan kunna säga för det kändes som rena julafton när jag öppnade det hemma. Det var nämligen litteraturen till vårterminens kurser. Det ska bli så himla spännande och roligt!

Långfrukost och småfix och börja med maten och vid halv tolv bultade det på dörren. Tänk att tomten kom, trots att han redan hade varit här och lagt klapparna under granen i natt. Varje år tänker jag att nu är det sista året med tomte, men sedan närmar sig nästa jul och sonen är så helt inne i att tomten ska komma trots att han vet att det är vi som köper presenterna. Och jag är ju så svag för deras önskningar och drömmar…. Så i år hade jag anlitat en professionell, lokal tomte och det blev helt perfekt. Bäst av allt var ju att maken inte visste något heller, hahaha. Det var kul. Och som en extra bonus skänker just den här tomten sitt arvode till Barndiabetesfonden. Snacka om win-win!

Vi åt mat och trots att vårt julbord var väldigt begränsat så blev vi mer än mätta. I år gjorde jag ingen lchf-jansson utan en klassisk med potatis och den blev galet god. Men det blev kolhydrater så det räcker för hela helgen. Dock en bättre sorts kolhydrater än om jag druckit öl, eller ätit pepparkakor och skumtomtar. Vi har varit själva hela dagen, bara familjen och det har varit så mysigt. Vi trivs bäst så, även om jag ibland kan känna en sorg över att inte kunna fira med en massa släkt och så. Men nu ser det ut så här och vi mår bra och då är det väl inte något fel med det.

Jag vilade en stund efter maten, sedan var det Kalle-dags och familjen fick lite fika. Jag är mycket imponerad av att julfantasten i familjen varit så tålmodig hela dagen, han  har läst på paketen men inte skakat eller klämt på dem. Så, när Kalle var slut var det äntligen dags för paketöppning och han hade bestämt att paketen skulle öppnas ett i taget så att alla såg vad man fick. Det är ett framsteg från tidigare år då barnen suttit vid varsin hög och slitit upp sina paket och knappt hunnit se vad det är i det ena innan de kastat sig över det andra. Och båda grabbarna blev så glada för sina saker. Att se Jonathans skutt och tjut när han fick en av de jättestora legomodeller han önskat sig supersupermycket var min absolut bästa julklapp. Och även Samuels lite mer lågmälda glädjeyttringar – ett stort smajl och tummen upp.

Nu sitter Jonathan vid köksbordet och bygger en av de legomodeller han fick. Han pratar med sig själv hela tiden, kommenterar det han gör och lever sig in i bygget och det är så himla mysigt att sitta och lyssna på honom. Jag har plockat ihop noterna som jag ska ta med till kyrkan ikväll när vi ska sjunga på midnattsmässan. Det blir första gången jag firar midnattsmässa här i Åtvid (tror jag) för i vanliga fall har jag ju alltid julotta x 2 på juldagen och då behöver jag sova på natten. Men den här julen är inte som andra. Den är bättre!

Julgran med röd kula och små paket

Läslov

Den som skjuter upp till morgondagen vet vad hen har att göra. Så idag blev det superdisciplin vid datorn för att jag skulle bli klar med hemtentan. Att maken var ledig, vilket jag inte förstod att han skulle vara förrän igår eftermiddag, underlättade då han kunde rådda lite med mat till barnen och sånt. Och minsann, nu är jag klar. Även projektarbetet är klart vilket innebär att det enda som återstår är lite småfix, sånt som görs bäst när man haft några dagars paus från texterna. Men i och med detta är jag klar med första kursen i mitt nya liv. Jag är cirka jättestolt faktiskt. Mest för att jag verkligen känner att jag har lärt mig massor under hösten.

Tyvärr har det dykt upp ett litet CSN-problem som gör att jag nog får leva på luft i början av nästa termin. Eftersom jag bara läst en kurs på halvfart och eftersom den inte har några delkurser utan allt betygssätts vid kursens slut, så har jag inga registrerade poäng under hösten. Det gör att CSN inte beviljar studielån för våren. Det är irriterande men det kommer ju att ordna sig i slutändan. Lite tröttsamt ändå, för jag fick meddelandet igår och skulle skicka in eventuella intyg på studieresultat senast 4 januari. Hur lätt är det att få tag på sånt under helgerna? Den svenska byråkratin i ett nötskal.

Men hur som helst, nu är jag klar. Jag ska packa undan alla pärmar, block och böcker och ta läslov. Äntligen ska jag få ägna dagarna åt att läsa deckare och bara mysa. Efter nyår ska jag ta fram inlämningsuppgifterna igen, fixa det sista finliret och skicka in dem. Sedan kan jag ta läslov igen fram tills nästa kurs börjar.

Men det var inte sant och det var inte sant, för jag kommer titta lite på WordPress-kursen under helgerna. Den kan jag bara ägna mig åt när jag inte har annat att göra då den inte har några deadlines att passa. Nu ska jag försöka göra så mycket jag kan innan vårterminen börjar för de kurser jag ska läsa då kommer nog att kräva mycket mer av mig.

Nu har hela familjen jullov, tomtarna har tippat fram ur förrådet, maken har köpt en sedvanligt urful gran, lillkillen är uppskruvad, paketen är intrasslade och strax ska jag griljera skinkan. Allt är som det ska. Nu blir det en god jul.

Städmåndag

Jag känner en stor tacksamhet till min mamma som aldrig tagit särskilt hårt på det här med städning och lyckligtvis har denna inställning gått i arv till mig. Här har vi inte bara lite skit i hörnen – man får vara glad om man överhuvudtaget hittar ett hörn.

Igår frågade äldste sonen varför ”de där som kom och städade” aldrig kommer nuförtiden. ”Tycker du det är smutsigt?” frågade jag, medveten om att han nog inte bryr sig särskilt mycket om det så länge han kommer åt sin dator. Han sa att han bara undrade och jag hoppas det är sant för om det är så illa att till och med han lägger märke till eländet så är det bedrövligt. Sanningen är ju den att vi sa upp RUT-städningen nu när jag började plugga. Dels för att vi försöker spara där det går att spara, dels för att jag ju är hemma och har tid att städa själv. Jag visste väl redan från början att det inte skulle bli av särskilt ofta men inget går upp mot ett rejält självbedrägeri. Alltså har det inte städats särskilt ofta under hösten. Men framför allt har det varit stökigt. Den största fördelen med att ha RUT-städning är inte själva städningen utan att man blir tvungen att hålla efter, att plocka undan väskor, kläder, ”högen” på köksbänken med mera.

Förr kunde jag acceptera att det var stökigt så länge det inte var skitigt men nu har jag fullständigt tappat greppet både när det gäller renlighet och ordning. Detta är dock inte enbart av ondo. Fördelen med att huset är igengrott är att man kan göra underverk med väldigt små medel. Bara att dammsuga gör en enorm skillnad. Så idag har jag gett huset en liten quick fix. Jag har fräschat upp badrummen och köket och dammsugit de flesta rummen. Strålande. Nästa vecka går barnen på jullov redan på tisdag och då lär det inte bli mycket av studierna så vi kan ägna oss åt att städa och pynta och greja hela veckan. Sedan behöver vi inte städa förrän nästa år!