Lilla Facebook-skolan: Att följa och sluta följa en diskussion

Du har skrivit en fråga på Facebook, antingen på din egen sida eller i en grupp. När du några timmar senare ser i aviseringarna att du fått en massa kommentarer blir du glad – nu ska du få svar. Men istället för lösningar på ett problem ser kommentarsfältet ut så här:

– Följer
– Följer – jag undrar samma sak.
– …
– Följer också.
– Följer.

Har du varit med om samma sak? Eller är du en av de som skriver ”Följer” i en tråd där du inte vill delta men vill veta vad andra svarar. Snälla – sluta med det! Det är galet irriterande både för TS (trådstartaren) och för alla som skriver kommentarer med innehåll utöver att meddela att de följer ämnet.

Många tror att man måste skriva en kommentar själv för att få aviseringar om att det kommit nya kommentarer men det finns betydligt bättre sätt. Exakt hur man gör eller hur det ser ut kan variera lite beroende på vilken enhet du använder. Om du sitter vid datorn eller mobilen, och vilken mobil du har. Men på ett ungefär går det till så här.

Längst upp till höger i Facebook-inlägget finns det tre prickar (tidigare en liten pil). Håll markören över dem och klicka och välj sedan ”Slå på aviseringar för det här inlägget”. Vips kommer du nu att få en avisering när någon skriver en kommentar och du kan följa diskussionen även om du inte tycker att du själv har något att tillföra. För ärligt talat är det rätt tröttsamt med långa trådar där människor upprepar vad som redan sagts.

Vill du sedan stänga av aviseringarna för att du inte längre är intresserad av diskussionen, eller att det helt enkelt blir för mycket så kan du göra på samma sätt fast i stället välja ”Stäng av aviseringar för det här inlägget”. Detta kan du också göra i listan med aviseringar. Håll markören över en avisering så dyker de tre prickarna upp till höger. I mobilen kan man hålla kvar fingret en stund på den aktuella aviseringen så kommer det upp en lista med olika alternativ där man också kan välja att stänga av aviseringar. Du kommer att fortsätta få aviseringar om svar på dina egna kommentarer.

Om du har kommenterat ett inlägg på en Facebook-sida (alltså inte en grupp eller en annan persons ”vägg”) så rekommenderar jag att slå på aviseringar för inlägget om du vill fortsätta följa diskussionen. Ofta får man nämligen inte automatiskt aviseringar om ytterligare kommentarer där utan enbart om någon svarar på min egen kommentar.

I ett annat inlägg ska jag skriva mer om hur Facebook-användningen kan bli mer effektiv genom att slå på eller slå av olika aviseringar.

Om Lilla Facebook-skolan: I ett antal inlägg kommer jag att beskriva lite olika tips och knep som inte alla känner till. Jag gör inga som helst anspråk på att kallas expert på området, men de saker jag skriver om här är sådant som jag märkt att många inte känner till och som flera blivit glada över att jag upplyst om. 

Ring ut det gamla, ring in det nya

Idag gjorde jag ett nytt försök med studierna. Tänkte att jag skulle fixa de där sista småsakerna med universitetskursen så att det bara är att skicka in den sedan. Nåväl, jag fick gjort ett par saker i alla fall… Men det dök upp en annan grej på mailen som jag behövde ta tag i och som dessutom tog mycket mental energi så då fick det bli dagens jobb istället.

När jag höll på att spara och stänga alla dokument och program upptäckte jag ett nytt meddelande i MyMoodle. Det var välkomstbrevet till en av de kurser jag ska gå i vår. Yay! Så nu är jag eld och lågor över det istället och vill kasta mig över den nya litteraturen och de nya uppgifterna. Det ska bli så himla kul!

Under hösten har jag läst en kurs på halvfart och i vår ska jag läsa två kurser på kvartsfart så det blir lika många poäng fast två kurser parallellt. Det kan nog kräva lite disciplin tänker jag. Egentligen hade jag tänkt utöka studietiden och läsa 75% under våren, en kurs på halvfart och en på kvartsfart, men när jag tittade lite närmre på vilka kurser som ges de olika terminerna kom jag fram till att det är dessa två som är bäst att göra nu. Och att läsa tre kurser på kvartsfart parallellt med varandra är nog inte så lämpligt för en virrpanna som jag!

Nu skymmer det över kunskapsfabriken och jag stänger för dagen och förflyttar mig till läsfåtöljen istället. Najs.

Typografilördag

Min universitetskurs närmar sig sitt slut men jag ser redan fram emot nästa termins kurser. Den sista delen av terminen har vi ägnat åt ett eget valfritt projekt som går ut på att formge ett flersidigt dokument till exempel en broschyr eller tidning. Jag har valt att göra en broschyr för ungdomar med diabetes typ 1 och det har varit jätteroligt. Den här uppgiften fick vi redan i början av november så vi har haft gott om tid på oss. Samtidigt som den lades ut skrev läraren att vi också skulle få svara på ”några frågor” som han skulle lägga ut lite senare. I torsdags damp de ner i kursrummet på nätet. (Jag läser ju en nätbaserad distanskurs.) Jamen tjena! Några frågor visade sig vara 35 stycken och även om vissa är enkla så är andra desto mer omfattande. Det är inte omöjliga frågor på något sätt och jag känner ingen stress – men jag ska erkänna att det var mer än vad jag hade förväntat mig.

Nåväl, idag satte jag mig vid datorn för att ge mig i kast med uppgiften och det har faktiskt varit riktigt roligt. Det blir en himla bra genomgång av vad vi lärt oss under terminen. En del frågor kan jag svara på rakt av, andra kräver att jag går tillbaka till kurslitteraturen men det är ju också kunskap att veta var man hittar svar på sina frågor. Fast de flesta gångerna som jag behöver titta i böckerna för att svara på frågorna så är det mest för att kontrollera mina egna svar och kanske lägga till något för att svaren ska bli tydligare.

Jag har nu svarat på lite mindre än hälften av frågorna så det är inga problem att hinna klart till 11 januari då svaren ska vara inne. Och jag kommer inte heller att behöva sitta hela julen med detta. Skönt! För då vill jag ju jobba med WordPress-kursen hihi. En viss oro kan jag dock känna för de frågor som kräver lite mer omfattande svar. Det är alltid svårt att veta hur mycket man ska skriva. Och några frågor känner jag mig osäker på även om jag har litteraturen till hands. Men det ordnar sig nog det också. En sak i taget!

Nu ska jag stänga kunskapsfabriken för idag och fixa kvällsmat och mysa lite framför TV:n.

Facebook-vänskap är visst på riktigt

Idag var jag tvungen att åka in till stan och fixa ett par saker. Jag har skjutit på det i det längsta för jag vill ju helst inte åka utanför 50-skyltarna, typ. Nåväl, nu var det dags. Dock gjorde jag det hela till en betydligt roligare utflykt genom att boka in en lunch med en vän. Det var sannerligen på tiden – vi har väl pratat om det i ett par år! Nu fick vi möjlighet att ta en långlunch och prata om livet och alla dess märkligheter. Och det var så himla skönt och bra att få prata med någon som inte tillhör min vanliga krets av människor, någon som ser saker på ett annat sätt och ser helt andra möjligheter. Just den här vännen är lite speciell, vi har nämligen träffats via Facebook.

Ibland fnyser folk åt Facebook-vänskap, man menar att den är ytlig och inte lika ”riktig” som vanlig, klassisk vänskap. För mig är det helt fel. Jag har massor av vänner, som jag idag ser som nära vänner som jag delar tillvarons stora frågor med, och som jag har träffat via Facebook. En del av dem har jag sedan träffat face to face, andra har jag inte träffat mest på grund av geografiskt avstånd. Ändå känner jag mig närmare dem än vissa vänner som jag träffar ofta.

Jag tror att det till viss del kan handla om att jag har Aspergers syndrom. Jag är inte beroende av ögonkontakt och kroppsspråk, jag har svårt att läsa det språket och har svårt att känna mig avslappnad och ”med” i samtal med andra människor (förutom de som jag känner mycket väl och som jag är trygg med). På nätet är samtal och möten mer direkta, konkreta och det passar mig mycket bättre. Utan Facebook skulle jag vara jätteensam tror jag, för många av de vänner jag pratar ofta med på chatten skulle jag inte prata med på telefon eller träffa för en fika. Inte bara för att de bor långt bort, utan för att det är så mycket svårare för mig. Det vet alla ni som faktiskt bor i närheten och som försöker få till en träff med mig. Inte det lättaste!

Nåväl, några timmars utflykt till stan har fullständigt tömt mina energidepåer och helst skulle jag stanna hemma ikväll, men det blir körövning ikväll också. Ikväll är det bara kammarkören som övar, igår övade vi tillsammans med kyrkokören. På söndag smäller det, julkonsert i Stora kyrkan med stor orkester och hela härligheten. Det blir hur bra som helst!