Suckar över dumhet och suckar av lättnad

Vilken dag! Jag är alldeles matt. Det här var dagen D, dagen då min närstående skulle få veta om sommarens cancerbehandling hade haft effekt. Eller, vi vet ju att den haft effekt eftersom besvären som allting började med inte finns kvar, men frågan var om tumören var helt borta eller om någon skit fanns kvar. Idag skulle besked ges men jag visste inte riktigt vilken tid läkarbesöket var så jag gick här hemma och var rastlös och funderade på att bara gå och lägga mig och hoppas att jag somnade så att tiden gick. Men så strax efter elva kom ett sms: Cancern är borta!

Inte blev det lättare att koncentrera sig på studierna då. Jag var helt darrig i benen en lång stund efteråt. Det är så himla skönt. Någon gång måste ju ett liv ta slut och det känns väl nästan alltid för tidigt. Och just den här cancern är en jäkligt elak typ som kanske inte alls accepterar ett nederlag. Men just precis nu kan vi andas ut. Vi har fått mer tid tillsammans. Jag är så tacksam.

Så det har varit många suckar av lättnad idag och en del av den stress och spänning jag burit i kroppen den senaste tiden rann av mig. Men det finns olika slags suckar, det är inte alla suckar som gör att man känner sig lugn och utvilad. Vissa suckar gör mig bara matt och trött. Som när jag suckar över människors inskränkthet, över fördomar och cynism. Det är många såna suckar i dessa dagar – inte minst efter Lucia-debatten. Och när jag ser att Nordisk ungdom har demonstrerat utan för Åhléns med en banderoll med texten ”Lucia var en vit kvinna”, ja då suckar jag så djupt att jag får total syrebrist. Vad är det för fel på folk? Hur har vårt samhälle blivit så här? Och kom nu inte och skyll på att det är politikernas eller ”massinvandringens” fel för det finns INGEN annan som bär skulden till det alltmer öppna hatet än de som själva hatar.

Mitt i alltihop har ledarna för den svenska kristenheten gått ut och gemensamt startat Juluppropet för en human migrationspolitik. Och då vet man ju vad som händer – näthatet mot Antje Jackelén kommer som ett brev på posten. Och man drar upp en massa gamla skrönor och rent skitsnack. Så då blev det lite nätaktivism i den frågan också, men mest genom att jag tipsade andra, mer hårdhudade personer, om vad som var på gång.

Nu ska jag försöka hitta de sköna suckarna igen, lättnaden och glädjen över att vår familj får fira jul och nyår med hopp och tillförsikt. Ikväll blir det körövning inför helgens julkonsert. Det är bra, att sjunga är lite som att sucka på det bra sättet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *