Restaurang Lilla pippin

Häromdagen såg jag att det var en massa domherrar hos grannarna. De är ju så himla fina! Domherrarna alltså, inte grannarna. Eller, jo, de är ju fina människor som matar fåglarna och så. Jag vill också mata fåglar men det har inte blivit av på många år. Men domherrarna avgjorde saken. Jag vill sitta vid köksbordet och se domherrarna äta utanför och när man har bristande impulskontroll kan man gå från tanke till handling på nolltid. Så jag åkte till Rusta där det var rea och trängdes med alla pensionärerna. Fyllde bilen med fröer och talgbollar och diverse utfodringsanordningar. Idag skred jag till verket och öppnade min fågelrestaurang.

Olika typer av fågelmat upphängda på stolpe.

Nu är det bara att invänta domherrarna men jag är rädd att grannen har en mer tilltalande meny. När jag hade arrangerat allt hann jag inte ens runt husknuten innan blåmesar och talgoxar var på plats och inspekterade det hela. Sen drog de. Men hallå? Duger inte mina fröer och talgbollar? Var det fel på serveringen? Inte en näbb i sikte på hela eftermiddagen – än mindre ett rött domherrebröst. Jag är kränkt.

Nu fattas bara att hjortarna och rådjuren kommer och lapar i sig maten. Vi får väl se om det är något kvar imorgon. Men då jädrar, det är nog att de invaderar trädgården så att man inte kan gå ut barfota på sommaren utan att riskera obehagliga överraskningar – jag tänker inte göda dem med fågelfrö! Då blir jag tvungen att flytta in hela inrättningen i ett buskage där våra fyrfota vänner inte kommer åt godsakerna. Det tilltalar säkert fåglarna mer – men då får jag ju inte se dem och det var ju det som var hela poängen. Egoist? Javisst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *