När jag blev viral

Hjälp! Internet och sociala medier är verkligen märkliga företeelser. Att saker kan spridas extremt snabbt är ingen nyhet för mig men jag var inte alls förberedd på att en kommentar, ett enda ord, som jag skrev i en hast utan något större engagemang, skulle få en så stor spridning. Lyckligtvis har det mest varit positiva reaktioner men fenomenet är ändå fascinerande. Faktum är att jag har varit med om detta en gång förut, då jag skrev ett inlägg om att pojkar och män som inte kunde kontrollera sina kroppsdelar borde få hjälp att stanna inne så att de inte av misstag skulle råka placera dem på andra människors kroppar. Det inlägget delades av över 800 personer på ett par dagar. Dock var det ju många av dem som delade som inte förstod poängen utan använde mina ord som argument i sin egen debatt om att alla sexuella trakasserier handlar om utrikes födda män. Håhå jaja.

Så vad hände nu då? En Facebook-vän som skriver väldigt bra inlägg med en tydlig mission att bland annat motverka främlingsfientlighet och sprida positiva berättelser som motkraft till allt negativt, skrev om myten om mörkläggningen kring kriminella personers ursprung. Ja, i själva verket var det inte hans egna ord den här gången, utan han delade bara vad en annan person skrivit. Självklart skulle det komma kommentarer som mer eller mindre uttalat driver teorin om att myndigheterna visst mörkar fakta. Och det var på en sådan kommentar jag svarade. Resten är historia.

Inlägget är delat över 600 gånger, dessutom har skärmdumpar likt denna delats ca 100 gånger (vad jag kan se). Och det kommenteras och diskuteras. Det som är roligt är att väldigt få har kommit med den annars klassiska kommentaren ”Inte alla män!” även om det förekommer. Men vad ville jag säga med min trötta replik, så matt att jag inte ens orkade sätta punkt efter den?

Ja för det första hade jag verkligen inte någon avsikt att debattera eller komma med ett heltäckande svar på någonting alls. Det var en kommentar, en replik, en reflektion. Men visst fanns det ett allvar bakom ordet. Först vill jag här träda till den här personens försvar. Jag tror nämligen inte att han menade att bunta ihop alla de här brotten. (Kanske är jag bara godtrogen, sorry.) Jag vill tro att han menade att man ska titta noga på de olika typerna av brott var för sig och se vilka personer det är som begår dem. Men han skriver ihop dem. Det finns därmed en underliggande generalisering. För det är inte så himla enkelt att se vilka faktorer som gör att en person eller personer med vissa saker gemensamt begår ett visst brott. Och då blir min replik ett exempel på principen ”som man frågar får man svar”. Varken mer eller mindre.

Låt mig därför bara klargöra vad jag inte skriver, och inte anser:

  • Jag skriver inte att alla män är potentiella våldtäktsmän/kvinnomisshandlare/pedofiler etc
  • Jag skriver inte att bara män begår dessa brott
  • Jag skriver inte att bara svenskar begår dessa brott
  • Jag förnekar inte heller att personer av utländsk härkomst (vad det nu betyder) förekommer väldigt ofta i vissa typer av kriminalitet. Jag uttalar mig överhuvudtaget inte om det eftersom jag inte tror att personernas etniska ursprung är den avgörande faktorn.

Det hela hade inte varit ens hälften så kul om det inte vore för den indignerade följdkommentaren om att jag ska nyansera mig. Personen buntar ihop ett stort antal olika brott i sin fråga och ju fler slags brott man tar med i svepet, desto större blir gruppen det handlar om. Då blir svaret oundvikligen en generalisering. Men poängen med mitt svar var egentligen att det inte går att svara på en sådan fråga. Jag kan verkligen leva med att fem personer tycker att mitt svar var fånigt. Och jag får ingen kick av att så många uppskattat svaret. Alltihop vittnar bara om omöjligheten i att föra sakliga samtal i de här frågorna. Åtminstone i sociala medier.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *