Legoarbete

Ibland är det hårt att vara minst, men ibland har det sina fördelar. Lillkillen, som inte längre är så liten, hittade en guldgruva i legolådorna där 20 års samlade plastbitar låg. Det visade sig att en av halvbröderna hade fått Star Wars-lego för längesedan, stora  modeller som nu är ”jättevärda”. Problemet var bara att alla bitar nu låg huller om buller och blandade med delar från en ansenlig mängd andra modeller i tre stora plastbackar. I ett svagt ögonblick sa jag: ”Vi har ju beskrivningarna kvar – vi kan bygga ihop dem.” Så de senaste veckorna har han och jag ägnat åt att rota runt i legolådorna. Jag fick åka till stan och köpa mindre plastlådor där vi kunde sortera bitarna efter färg och sedan började bygget. Jag är förvånad över att vi hittat nästan alla bitar som behövdes. Det var bara några som vi behövde byta ut mot annan färg eller i något enstaka fall helt andra bitar. Det är smått imponerande. Det har faktiskt varit ganska mysigt även om hans insats har varit mer verbal än praktisk. Det är jag som letat fram alla bitar och jag som byggt det mesta. Men vi har också varit effektiva, han har legat i sängen och läst sin läsläxa högt för mig medan jag suttit på golvet och byggt med lego. Och nu är vi klara.

Slave I och Republic Gunship

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *