Herrens moder

Fyra tända ljus

När jag fick barn blev det outhärdligt att se på nyheterna. All världens ondska, alla katastrofer och all orättvisa kröp under skinnet på mig på ett annat sätt än tidigare. Det gick inte att distansera sig från det. Och allra värst var det när det drabbade barn. Jag har suttit vid så många köksbord och pratat med dopföräldrar som beskriver samma sak. Då blir det inte svårt att relatera till dopgudstjänstens befrielsebön: ”Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt…” Föräldrarna förstår precis. Ondskan och mörkrets makt finns i världen, runt omkring oss och ibland inom oss. Här får vi be att barnet inte ska bli utsatt för eller själv ta del i detta.

Maria vet mer om den smärtan och oron än många andra. Jag undrar ändå hur det var för henne att vänta sitt barn och ta hand om den nyfödde. Kunde hon också vakna i panik av att inte känna några fosterrörelser och försöka väcka barnet i magen och sedan känna lättnaden när det kom en ilsken spark tillbaka? Hon hade ju fått veta att barnet skulle komma att bli någon alldeles speciell – oroade hon sig ändå för missfall? Och vad skulle det i så fall betyda – att hon bara inbillat sig alltihop om det särskilda barnet. Kunde hon plötsligt drabbas av en iskall känsla som gjorde att hon skyndade sig fram till sitt sovande barn för att se om han fortfarande andades? Jag tror det. Jag tror att hon kände samman förlamande oro och rädsla som alla föräldrar kan känna. Och jag tror att hon också kände ondskan i sin egen kropp när andra barn drabbades.

Också genom din egen själ ska det gå ett svärd, säger Symeon till Maria när den lilla familjen kommer till templet med sitt barn. Det där svärdet fick hon nog känna många gånger.  Hur outhärdligt måste det inte ha varit för henne att höra berättelserna om alla de små barn som dödades när Herodes ville utplåna hennes son? Hur kändes det att vara den mamma som faktiskt hade klarat sig genom att fly till ett främmande land? Lyckan och lättnaden var nog inte odelad. Kanske något att fundera över nu när vi möter människor som flyr från våld och förtryck och kommer hit. De överlevandes skuld är något som för många är outhärdligt att leva med.

I kyrkans historia har man ofta talat om Marias lydnad som ett föredöme. Lydnaden har också använts för att förtrycka. Kvinnor ska tyst och ödmjukt böja sig inför Gud och annan överhet, framför allt inför männen. Jag ser inte Marias lydnad som ett tyst och underlägset offrande av sig själv. Jag ser hennes lydnad som en rakryggad vilja att utföra uppdraget också när det är svårt. Viljan att gå vägen Gud visat henne. Tron att detta är rätt. Uthålligheten när omgivningen ifrågasätter. Hoppet om att en gång få se hela bilden och förstå vad det egentligen innebär. Viljan, tron, uthålligheten och hoppet följer Maria under graviditet och förlossning, under förföljelse och flykt, under vardagens mödor när Jesus växte upp, under de stormiga år då han förkunnade sitt budskap, fram till förtvivlan vid korset, till förvirring vid den tomma graven, till det känslosamma mötet med honom uppstånden och förvandlad och vidare i livet, den nya tiden när det frö hennes son hade sått började växa och gro.

Men nu står vi inför julen och tillsammans med Maria får vi bära Jesus ut i världen. Tillsammans med Maria får vi känna oro och ilska över den ondska, våld och förtryck som finns i vår värld. Vi får känna svärdet i vår själ varje gång ett barn drabbas av mörkrets makt. Och tillsammans med henne får vi  i tro och uthållighet gång på gång stå upp för fred, frihet och rättvisa och bära fram ljus och hopp till andra människor.

Livets Gud,
tillsammans med Maria väntar vi
på barnet som skall födas.
Vi prisar dig som låter stora ting ske.
Hjälp oss att som Maria vila i din tillit,
tro på dina löften
och övervinna all rädsla.
I Jesu namn. Amen


Vill du rent konkret göra skillnad för världens barn och sprida ljus i en mörk värld?
Ge ett bidrag till Svenska kyrkans internationella arbete och julinsamlingen
Låt fler få fylla fem. 

Du kan också underteckna Juluppropet till stöd för de barn som sökt asyl i Sverige.

En reaktion på “Herrens moder

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *