Facebook-vänskap är visst på riktigt

Idag var jag tvungen att åka in till stan och fixa ett par saker. Jag har skjutit på det i det längsta för jag vill ju helst inte åka utanför 50-skyltarna, typ. Nåväl, nu var det dags. Dock gjorde jag det hela till en betydligt roligare utflykt genom att boka in en lunch med en vän. Det var sannerligen på tiden – vi har väl pratat om det i ett par år! Nu fick vi möjlighet att ta en långlunch och prata om livet och alla dess märkligheter. Och det var så himla skönt och bra att få prata med någon som inte tillhör min vanliga krets av människor, någon som ser saker på ett annat sätt och ser helt andra möjligheter. Just den här vännen är lite speciell, vi har nämligen träffats via Facebook.

Ibland fnyser folk åt Facebook-vänskap, man menar att den är ytlig och inte lika ”riktig” som vanlig, klassisk vänskap. För mig är det helt fel. Jag har massor av vänner, som jag idag ser som nära vänner som jag delar tillvarons stora frågor med, och som jag har träffat via Facebook. En del av dem har jag sedan träffat face to face, andra har jag inte träffat mest på grund av geografiskt avstånd. Ändå känner jag mig närmare dem än vissa vänner som jag träffar ofta.

Jag tror att det till viss del kan handla om att jag har Aspergers syndrom. Jag är inte beroende av ögonkontakt och kroppsspråk, jag har svårt att läsa det språket och har svårt att känna mig avslappnad och ”med” i samtal med andra människor (förutom de som jag känner mycket väl och som jag är trygg med). På nätet är samtal och möten mer direkta, konkreta och det passar mig mycket bättre. Utan Facebook skulle jag vara jätteensam tror jag, för många av de vänner jag pratar ofta med på chatten skulle jag inte prata med på telefon eller träffa för en fika. Inte bara för att de bor långt bort, utan för att det är så mycket svårare för mig. Det vet alla ni som faktiskt bor i närheten och som försöker få till en träff med mig. Inte det lättaste!

Nåväl, några timmars utflykt till stan har fullständigt tömt mina energidepåer och helst skulle jag stanna hemma ikväll, men det blir körövning ikväll också. Ikväll är det bara kammarkören som övar, igår övade vi tillsammans med kyrkokören. På söndag smäller det, julkonsert i Stora kyrkan med stor orkester och hela härligheten. Det blir hur bra som helst!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *