Arbetsprov Adobe Animate

Stolt över mig själv idag

 

I två dagar har jag bekantat mig med Adobe Animate och jag är redan lite kär i programmet. Här är resultatet av dessa dagar. Det finns en del brister, men jag är rätt nöjd ändå.

 

 

På grund av orsak blev jag tvungen att lägga den på en sida istället för ett blogginlägg, därför hamnar den här, lite avsides i Lillduvans bo. Dessutom ligger de senaste blogginläggen på ett ganska osnyggt sätt nedanför men så får det vara – nu tänker jag stänga kunskapsfabriken för idag.

 

Senaste inläggen

År 2017 – don’t look back in anger

Då är det dags att göra ett svep genom kalendern för att vaska fram det jag vill minnas och det jag vill glömma från året som gått. Och är det något jag helst vill glömma så är det hur året startade för det var inte roligt. Jag mådde enormt dåligt på grund av saker som hänt och saker som inte hänt och min maktlöshet inför alltihop. Men jag bet ihop och gnetade mig igenom den värsta tiden.

I januari började jag två nya distanskurser på Linnéuniversitetet: Bild och grafisk form för webben och Storytelling. Båda var roliga och intressanta men den där webbkursen gav mig stundtals gråa hår.

En vinterpromenad

I februari reste jag till Stockholm och träffade föräldrarådet, råddade ihop ett bowlingkalas för Jonathan och sedan var det äntligen dags för semester. Vi återvände till Gran Canaria och den här gången bodde vi i Puerto Rico. Härligt, skönt och underbart på alla sätt och vis.

Servatur Puerto Azul, Puerto Rico

Mars var en sedvanlig ”mellanmånad” men inte händelselös. Jag blev nämligen gammelfaster till en alldeles fantastisk liten kille vid namn Lucas.

Så kom april, då vi firade påsk i Halland med Lucas som huvudperson. Jag reste till Stockholm och höll en föreläsning om Aspergers syndrom för blivande studievägledare, drack champagne och deltog i Diabetesforum.

Två diabeteshjältar – Robin Bryntesson och Peter Jihde

I maj slet jag med de sista uppgifterna på universitetet, bokade en resa till Manchester och så var det dags för vårens Ullaredsäventyr.

Skål och välkommen till Halland!

Juni inleddes med en körresa man sent ska glömma och sedan avslutades terminen med en bejublad konsert med film- och musikalmusik. Midsommarhelgen blev en av årets höjdpunkter då jag fick glädjen och äran att döpa Lucas.

Jag och barnen var kvar i Åsa en vecka till för att vara med på kusinens konfirmation, hon som var ett av mina första dopbarn. Dagen efter drog partybrudarna till Göteborg och festade loss med cava, räkmacka och andra glädjeämnen. Jag fyllde år och vi åkte hem men snart var det dags att packa väskan igen. Mamma och jag åkte till Manchester och hälsade på min brorsdotter. En alltigenom underbar resa – nu har jag ännu en favoritstad som jag vill återvända till.

Espresso Martini

I augusti firade vi femtonårig bröllopsdag i Helsingborg och Helsingör. Sedan åkte vi hem men mina klänningar hängde kvar i hotellgarderoben. Så kan det gå. Skolstart för barnen. Och jag själv kände förhoppningar som under en förmiddag grusades.

Bröllopsdagsmiddag

I september började jag min nya utbildning ”Digital kommunikatör i offentlig verksamhet”, vi startade en bokcirkel och så påbörjades projekt köksrenovering.

I oktober hade barnen studiedagar och vi åkte till Halland. Jag var i Ullared – igen. När vi kom hem började jag på min praktik i Linköpings domkyrkopastorat. Superkul. Föräldrarådet träffades i Stockholm – nu i nya lokaler i ny förort. Köksrenoveringen tog ny fart när snickaren gick loss. Stökigt men underbart.

Knasigt barn dabar vid bronsåldersgrav.

Oktober blev november och köksprojektet fortsatte och plötsligt en dag kunde vi ”flytta in” igen. Så fint det blev! Bokcirkeln var på Bokens dag och jublade över Marie Göranzon och hänfördes av Fatima Bremmer. Jag var på konsert med VibaFemba och Riltons vänner. Känslosamt och magiskt. Innan månaden var slut hann jag också med ett besök i Lund för att få lite perspektiv på saker och ting.

VibaFemba och Riltons vänner

I december njöt jag av lugnet medan andra stressade. Men jag låg inte på latsidan. Hepp hepp, plötsligt hade jag skaffat mig en alldeles egen PT. Nu ska det bli fart på den här tanten. Julen firades lugnt och stilla här hemma och det nya året firades in i Halland.

Granen står så grön och sned i stugan.

Ja det var några nedslag, sånt jag kan utläsa ur min kalender. Men året rymde ju så mycket mer av glädje, sorg, kamp, vardag, fest, vänskap, konflikt, drömmar, besvikelser, insikter, åsikter och mycket, mycket mer. Redan i januari påbörjade jag en resa som ännu inte är avslutad men där jag närmar mig målet nu. Förhoppningen är att jag ska kunna läka och gå vidare. Det som gjorde att jag mådde dåligt när året började består än idag men äntligen börjar jag se en väg framåt. Det är gott. Jag har lärt mig saker om mig själv och om andra under året. Det är kunskaper som inte alltid är trevliga, men ändå viktiga. Det jag varit gladast för är nog de gånger då jag fått vara präst: när jag döpte Lucas och när jag varit assisterande präst i domkyrkan. Jag ser fram emot mer sådant under året som kommer. Till exempel ska ju Lucas föräldrar gifta sig.  Det jag är mest ledsen över är vissa trasiga och trassliga relationer, där känner jag en oro. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera en del tillfällen som ligger framför mig.  Det jag är mest stolt över är att jag började träna med PT. Där har jag stora förväntningar om ett friskare och starkare år.

 

 

  1. Läslistan 2017 Kommentera
  2. Övergrepp i en tystnadskultur #vardeljus Kommentera
  3. Det värsta är inte tafsandet jag minns Kommentera
  4. Bitterhetens expansionskärl Kommentera
  5. Nu lämnar jag Barndiabetesfonden Kommentera
  6. Lilla Facebook-skolan: Att följa och sluta följa en diskussion Kommentera
  7. En Borg faller men vågar vi se problemet? Kommentera
  8. En reseberättelse från Manchester Kommentera
  9. Hallå? Vad hände med bloggen? 2 Kommentarer