Älskade Berlin

Så kom terrorn också till en plats som jag har en relation till. Inte bara till en stad jag känner utan till en specifik plats där jag varit så många gånger. Precis vid Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche, där jag och Peter strosade i hettan förra sommaren, där jag varit tillsammans med arbetskamrater från både min nuvarande och min tidigare arbetsplats och där vi alltid har mötesplats när vi reser till Berlin med konfirmanderna. Det är en underbar plats som verkligen rymmer allt vad Berlin är för mig. Den sönderbombade kyrkan som ett utropstecken över den förfärliga historien intill den nya kyrkan med sitt fantastiska blå sken. De stora gatorna som visar på Berlin som mötesplats, torget med försäljare och gatuartister, shoppingen, matställena. Och här och var, på gator och trottoarer, små tysta minnesplattor över människor som blev offer för förintelsen. Åh jag älskar Berlin och jag älskar just den här platsen. Och det är inte konstigt att detta blev målet för ännu en terrorattack. För den här platsen står för frihet och mångfald – allt sådant som terrorn vill utplåna. Men här kommer den inte att segra. Är det någonstans som människor kommer att stå upp gemensamt i kärlek, frihet och framtidstro så är det i Berlin. Och jag tänker fortsätta åka dit.

Som vanligt har IS tagit på sig attentatet. Det hör till. Det innebär inte att den eller de som ligger bakom aktionen har något som helst med IS att göra. Man kan säga att IS tar åt sig ”äran” för det. Som vanligt leder också attentatet till nya hatvågor mot muslimer och flyktingar/invandrare rent allmänt. Jag vill inte på något sätt förringa att det finns en islamistisk extremism som använder terror som sitt främsta vapen. Det finns absolut. Och det finns människor i Sverige och i Tyskland och i de flesta andra länder som sympatiserar med dem. Men de är en minoritet och har inget som helst stöd hos de flesta andra muslimer som idag lever i väst. Ska vi bekämpa terroristerna är det viktigt att vi skiljer på de här människorna. För det är just när unga muslimer som lever ett helt vanligt liv här i Sverige, blir misstrodda, hatade, diskriminerade och så vidare som de löper risk att dras med i extremismen.

Det är också viktigt att uppmärksamma vad den allt mer öppna rasismen och islamfientligheten på nätet kan leda till. De flesta som sitter vid skärmen och vräker ur sig sitt hat mot muslimer och invandrare skulle aldrig gå till konkret handling. Men så finns det en liten minoritet som faktiskt tror att de blir hjältar och gör något bra om de sätter eld på ett asylboende eller skjuter ner flyktingar. När det är en svensk som gör något sådant brukar det inte betecknas som terrorism. Man brukar säga att det är ett vansinnesdåd, en ensam galning. Ofta är det en ung man med psykisk ohälsa och/eller någon form av utanförskap i samhället. Inte sällan har han problem med sociala kontakter. När han sitter där på sitt rum och läser allt som skrivs om flyktingar/invandrare/muslimer så börjar något växa i honom som sedan gör att han går ut och omsätter det digitala budskapet i smärtsamt konkret handling. Vi har sett precis detta hända i Sverige. ALLA som suttit och skrivit hatiska kommentarer på nätet har del i skulden för den handlingen.

Men självklart kan precis samma sak hända med enskilda individer av annat ursprung. Självklart kan en ensam, ung, psykiskt instabil muslim i Nice, München eller Berlin sitta vid sin dator och läsa vad islamistiska extremister skriver, extremister som i de flesta fall aldrig själva skulle ta till vapen men som uttrycker hat och en skev världsuppfattning. Och så en dag omsätter han det digitala budskapet i smärtsamt konkret handling. Han gör det inte på uppdrag utav någon terrorcell, han har bara snappat upp budskapet han matas med i sitt flöde. Är han terrorist eller är han en ensam galning?

Nu ursäktar jag självklart inte de här aktionerna oavsett nationalitet och ursprung på gärningsmannen. Jag menar inte att psykisk ohälsa är någon förmildrande omständighet. Min poäng är för det första att vi behöver definiera gärningar och gärningsmän på samma sätt oavsett deras bakgrund och för det andra att när det gäller dessa unga män (och ibland, men mycket sällan, kvinnor) så måste vi se att det som sägs och skrivs på nätet påverkar människors sätt att tänka och i vissa fall får det katastrofala konsekvenser. Därför måste vi göra allt vi kan för att markera mot och kväva näthatet och all falsk information som sprids – oavsett vem det riktas mot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *