Att erövra ny kunskap och lära sig främmande språk

Skryter om kunskap

Jag vet att jag tjatar om kunskap, ny kunskap. Om jag av någon märklig anledning skulle börja lära mig sticka skulle jag nog trötta ut mina vänner och läsare med uppdateringar om varje nytt litet framsteg. Jag skulle lägga ut bilder på inte särskilt avancerade eller snygga alster, jag skulle tjohoooa när jag lyckats med något jag försökt länge utan att få rätt.

Nu håller jag inte på med stickning. Det gav jag upp redan på mellanstadiet. Idag vet jag att det till viss del handlar om bristande finmotorik men det är en annan historia. Ingen måste kunna sticka. Det går alldeles utmärkt att leva ett helt liv utan att behärska den konsten. Tyvärr ingår det fortfarande i läroplanen vilket innebär att min son som inte heller får till det med stickor och garn, riskerar att bli underkänd i slöjd. Tigermamman kommer att ryta i om den saken framöver.

Jag knäcker koden

Men som sagt, det är inte stickning jag ägnar mig åt, utan en helt annan kunskap. Nämligen den att skapa webbsidor. Och det är så himla häftigt! För ett halvår sedan visste jag absolut ingenting om html-kod och taggar och validering. Nu kan jag massor! Den förra uppgiften vi hade var att skriva css-koden till färdiga html-sidor alltså att skriva kod för designen, utseendet på sidor. Nu har vi levlat upp och ska bygga en webbplats från början – både innehåll och design. Alla texter skriver vi också och nu har jag börjat lägga in dem i html-dokument där jag långsamt arbetar mig framåt och lägger in rätt taggar. Jag testar också min uppmärkning genom att samköra med css-koden. Och det funkar! Jag kan! Det är en sån himla skön känsla att behärska något helt nytt. Visserligen blir det inte alltid som jag tänkt mig, jag får ofta testa många olika varianter innan jag får det som jag vill ha det men nu i eftermiddag har jag också märkt att mer och mer blir rätt från början.

Två nycklar ligger på ett bord - nycklar till kunskap

Hitta rätt ambitionsnivå

Det ska också tilläggas att jag arbetar inom ramarna för vad jag kan, jag anpassar designen utifrån de koder jag hittills behärskar istället för att försöka uppnå något jag inte alls vet hur jag gör. Men än så länge är jag bara i början av arbetet med webbplatsen. När grunderna är klara kan jag ta ut svängarna lite mer efterhand. Jag har också bestämt mig för att ambitionen ska vara ”good enough”. Det här ska inte bli världens bästa och snyggaste webbplats. Den ska vara tillräckligt bra. Den ska vara tydlig, lättnavigerad och konsekvent. Det räcker för mig att få godkänt på kursen – jag behöver ingen guldstjärna.

Beroendeframkallande kunskap

Nu finns det bara ett problem. Jag vill så gärna praktisera min kunskap och fortsätta mina erövringar att jag glömmer både tid och rum. Eller snarare, jag glömmer alla andra plikter, jag glömmer att jag och familjen ska ha mat och att det kanske finns annat att göra än att sitta vid datorn. Men det är ju så galet kul. Och det är så många andra dagar då jag inte får något alls gjort av studierna. Så är det ju att leva med Aspergers syndrom. Energinivåerna är väldigt ojämna. Då gäller det att passa på när man har flow!

Examen för webbredaktör – videoredigering

Webbredaktör – examensdags

Det sista momentet i Distansskolans kurs Webbredaktör handlade om videoredigering. Det var roligt att se hur enkelt man kan arbeta med film i Photoshop om man bara ska göra korta filmer exempelvis till Facebook.

Jag har varit lite angelägen att avsluta kursen snabbt för att kunna fokusera helt på universitetsstudierna. Därför fick jag arbeta med vad jag har, och det var i det här fallet en ganska dålig film från Instagram. Men momenten är ju ändå desamma. Jag klippte, lade till musik, text, ett par stillbilder och gjorde övergångar. Det blev en liten film som visar hur vi bodde på Servatur Puerto Azul i Puerto Rico. Ett jättebra hotell som jag absolut kan tänka mig att återvända till.

Kort sammanfattning av kursen

I höstas gick jag kursen TrycksaksproduktionDistansskolan. Den innehåller grunderna i Adobes program Photoshop, In Design och Illustrator. Efter det var jag sugen på mer kunskap och anmälde mig till kursen Webbredaktör. Jag kan rekommendera båda kurserna som ger en bred grund att bygga vidare på. Man får prova på lite av varje och kan sedan se vad man vill lära sig mer om. Webbredaktörskursen har innehållit en hel del teori om internet, om hur man bygger upp bra hemsidor, hur man skriver för att fånga läsaren men också för att hamna högre i sökmotorerna. Rent praktiskt har det handlat mycket om att bygga upp en WordPress-sida och lära sig grundläggande funktioner i det verktyget. De sista momenten har handlat om animationer och så slutligen videoredigering.

Kod på dataskärm, ett språk för en webbredaktör

En webbredaktör behöver ha åtminstone lite kunskap om HTML-kod och en liten del av kursen tog upp grunderna i detta mystiska språk.

Det bästa med kursen är att man kan göra övningarna och uppgifterna utifrån sina egna behov och förutsättningar. Har man ett litet företag kan man använda kursen till att bygga upp en webbplats för företaget och tillämpa de olika kursmomenten i sitt eget sammanhang. För mig som (ännu inte) har något företag har det i stället handlat om att bygga upp en blogg, och då har vissa moment känts mindre relevanta men man får försöka översätta det till sin egen kontext.

Jag är supernöjd med den här kursen och har lärt mig massor som jag dels har nytta av i mina andra studier och som jag absolut tror att jag kommer ha användning av i framtiden. Dessutom har jag lärt mig hur jag kan skriva bättre inlägg på bloggen och få fler att hitta hit.

Nya äventyr i kunskapsfabriken

 

De senaste dagarna har jag äntligen fått lite fart på studierna. Tänk vad mars, sol och ljus kan göra skillnad! Jag är klar med designen av webbplatsen om tigrar och har även skrivit rapporten så den är klar att skickas in, men den får ligga till sig några dagar till. Kanske kommer jag på något mer att fixa med.

Innan jag kastar mig över terminens sista och största uppgift så har jag bestämt mig för att avsluta webbredaktörskursen som jag läser vid sidan av. Den har vilat sedan jullovet och jag har bara några moment kvar. Därför har jag idag och igår kastat mig över Adobes program Animate. Oj oj oj vad kul! Fast så säger jag i och för sig  om alla nya program jag nosar på.

I alla fall så gjorde jag en liten ”annons” som jag hade tänkt lägga ut i det här inlägget men på grund av diverse inställningar så blev det inte helt bra. Istället har jag lagt det på en egen sida (som också blev jättekonstig men det orkar jag inte bråka med nu).

Så titta gärna på sidan Arbetsprov Adobe Animate där resultatet av de senaste två dagarnas möda kan beskådas.

Präst och politiker – en knepig balansgång

Obs! I detta inlägg tar jag inte ställning till om det var rätt eller fel att stänga Sollefteås BB. Det är en en annan diskussion. Här resonerar jag kring saker som hänt när beslutet är ett faktum – och mitt resonemang skulle lika gärna kunna exemplifieras av något helt annat ärende. 

Jag är medlem i ett politiskt parti. Jag har funderat på om jag ska engagera mig politiskt mer än så. Just nu är det inte aktuellt utifrån min nuvarande livssituation, men kanske om några år. Dock har jag alltid haft betänkligheter kring detta med präster och diakoner som är engagerade i lokalpolitiken. Det är inte helt okomplicerat. I de allra flesta fall fungerar det säkert jättebra. Men förr eller senare blir man som kommun- eller landstingspolitiker tvungen att fatta ett svårt beslut, ett beslut som upprör, som skapar protester och grupperingar. Då är det ett problem att samtidigt vara en ”herde” för församlingen, en förkunnare, en själavårdare, en medvandrare vid livets stora skiften. Det kan också, i synnerhet för oss som predikar, vara en belastning att vara förknippad med ett visst politiskt parti. Enligt mig får kyrkan gärna vara politiskt, ja den ska till och med vara politisk i betydelsen profetisk och samhällsengagerad, men den får inte vara partipolitisk. Att som partipolitiker också vara förkunnare är att utsätta sig för en stor risk att förkunnelsen tolkas utifrån partitillhörigheten. Det kan bli väldigt infekterat. I synnerhet om man predikar i ett läge där människor är upprörda över ett beslut man varit med och fattat. Det ligger nära till hands att församlingen tolkar den predikan som ett sätt att föra ut det partipolitiska budskapet från predikstolen. Även om man inte alls tänker så själv som predikant. Även om man tycker att man har redigerat bort allt som kan uppfattas så.

Och det är en av mina poänger. Att vi som präster är så utsatta och bedömda av församlingsborna, på gott och ont. Ett beslut eller ett ställningstagande i en kyrklig fråga som engagerar många i församlingen kan snabbt leda till att prästen (eller diakonen) hamnar i kylan. Det spelar ingen roll att vi kan motivera beslutet, kanske inte ens att vi kan hänvisa till lagstiftning och regelverk, få saker upprör människor så mycket som när något i deras kyrka förändras. Jag tror att de flesta av oss i ämbetet upplevt detta även om förekomsten av det naturligtvis är olika runtom i landet. Och har man gjort den erfarenheten så förstår man att det kan bränna till rejält om man som präst också är involverad i lokalpolitiken. Vilket ben ska man stå på när man i sin roll som politiker måste fatta ett beslut där församlingen sedan engagerar sig och protesterar? Vi kan ju självklart säga att vi måste skilja mellan våra roller och uppdrag. Men det spelar ingen roll när konflikten är ett faktum.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag häromdagen läste om just ett sådant exempel. Det hjälpte mig att sätta ord på det här ”skavet” jag känt i flera år kring ämbetsbärare som är aktiva i lokalpolitiken. Det hela berör den riksbekanta nedläggningen av BB i Sollefteå. En av de landstingspolitiker som var med och fattade beslutet råkar också vara diakon och direktor för Vårsta diakonigård i Härnösand, som bland annat bedriver familjerådgivning. Efter beslutet om nedläggning av BB har kyrkorådet i ett av stiftets pastorat, dragit in sitt ekonomiska bidrag till familjerådgivningen. Man vill inte stötta en verksamhet som leds av någon som bidragit till nedläggningen. Det handlar om småpengar i sammanhanget men det är inte det som är min poäng utan just själva företeelsen.

Jag anser att det aktuella kyrkorådet har fattat ett beslut som är helt befängt. De enda som drabbas av detta är ju de som söker familjerådgivning (och egentligen inte ens de eftersom det handlar om så lite pengar). Det är också uppenbart att de inte kan skilja på en persons olika uppdrag – vad hen gör i sin kyrkliga anställning och i sitt uppdrag som landstingspolitiker. Men det spelar inte så stor roll, vi kan tycka vad vi vill om att människor resonerar så här – det är ett faktum vi har att förhålla oss till. Därför anser jag att man ska tänka sig noga för innan man går in i den typen av uppdrag. Jag säger inte att det är fel att göra det, men man bör tänka igenom olika scenarier och intressekonflikter som kan uppstå och då måste man tänka bortom vad som är formellt rätt och ta med människors reaktioner i beräkningen. För det är dem man har att möta sedan.

Jag må vara medeltida i min syn på ämbetet men jag anser att som vigd präst eller diakon och med anställning i Svenska kyrkan så är mitt pastorala ansvar överordnat allt annat. Det funkar inte att gå hem ifrån jobbet och sedan göra precis vad som helst på vår fritid om det leder till intressekonflikter eller att människor förlorar sitt förtroende för oss som ämbetsbärare och representanter för kyrkan. Var gränsen går är upp till var och en att avgöra och det handlar som sagt mycket om de lokala förutsättningarna. Det viktigaste är att man tänker efter före.

I fallet Sollefteå/Vårsta anser jag inte att diakonen/politikern gjort något fel (vilket inte är detsamma som att jag försvarar beslutet). Däremot visar det hur lätt det är att människor blandar ihop våra privata och yrkesmässiga roller. Och oavsett vad vi tycker om det är det ett faktum.

Källor: Kyrkoråd stoppar bidrag i protest, Kyrkans Tidning 9 mars 2017
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/kyrkorad-stoppar-bidrag-i-protest (låst artikel)

http://www.allehanda.se/opinion/ledare/smaaktig-och-missriktad-politisk-hamndaktion