Min lyx 2016

För ett år sedan lanserade jag min pepp-kampanj Min lyx 2016. På Instagram och Facebook har jag under året delat små glimtar av vardagslyx. Lite cava, rosor på köksbordet, en god bok i solen med en kopp kaffe, lite mer cava… Jag ämnar absolut att följa upp det med #minlyx2017

Som en årskrönika i bilder kommer här några av mina lyx-stunder från året som gått.

2016 – din tid är ute

Årets näst sista dag och då brukar jag försöka skriva en liten årssammanfattning. Jag orkar inte ens gå tillbaka och läsa vad jag skrivit de senaste åren för jag har en känsla av att det låtit likadant ganska många gånger. ”Det här har varit ett på många sätt kasst år men nu ska minsann nästa år bli bättre.” Det förestående årsskiftet är inte annorlunda. Måhända är jag mindre trosviss. För det här året blev inte heller vad jag hade tänkt mig och då ska det sägas att jag inte hade särskilt storslagna förhoppningar. Bara lite flyt i tillvaron, att få leva sitt liv och vara nöjd med vad man gör och inga större konflikter. Men så blev det ju inte kan man lugnt säga. Dock, för att inte fullständigt deppa ihop i vintermörkret tänkte jag göra ett svep över 2016 och fokusera på det som varit bra, några av alla de saker som varit bra mitt i allt annat elände. Häng med – detta vill jag minnas från 2016.

Januari

Enligt almanackan var jag på KOM-lyftet, den fortbildning jag deltagit i under de senaste åren. Kul, men jag missade en del pga mitt dumma öga. I slutet av månaden träffades föräldrarådet i Stockholm. Jag minns också den dag då en arbetskamrat stod upp för mig.

FebruariEtt glas sangria på stranden

Ännu en lyckad resa till Gran Canaria. Den här gången valde vi Fritidsresor och Bahia Feliz. Skönt och härligt och just vad jag behöver vid den tiden på året.

Mars

Jag avbröt det sista av min årslånga sjukskrivning i förtid. Tjänstgjorde under påskhelgen. Minns särskilt påsknatten, att jag både sjöng med kören och celebrerade mässan.

April

Helgen då vi körde två konserter med Frank Martins Mässa för dubbelkör. Som vi har tragglat och övat och nu var det dags. Efter det ville jag inte se en not på länge! Jag var på Svenska kyrkans KOM-dagar som alltid är roliga och givande. Från de dagarna minns jag mest Klas Hallberg och indianen som ho-hoar. Vi hann också ha ett till föräldraråd.

Maj

Jag avslutade arbetet med remissvaret på kyrkohandboksförslaget. Hade både dop och vigsel i Stora kyrkan och kände mig som den präst jag faktiskt är. Månaden avslutades med Diabetesförbundets förbundskonferens i Stockholm och goda samtal med fina vänner.

Juni

Hus och miljöer byggda i LegoEn jättehärlig resa till Legoland – dock galet varmt vilket gjorde att vi inte riktigt orkade allt. Men mysigt på alla sätt ändå. Examenshögtid i domkyrkan för ett par nybakade kyrkomusiker som har en särskild plats i mitt hjärta. Hela familjen kom från västkusten för att fira min bror som fyllt 50. En fantastisk dag på många sätt, särskilt att alla kunde vara med trots sjukdom. Och så bästa vännens 40-årsfest på det.

Juli

Jag fyllde väl år, antar jag. Vi firade det med hotellövernattning i metropolen Motala. Minnesvärt, haha. Jag fick besked att jag kommit in på universitetet. Årets höjdpunkt var såklart bröllopet. Fina, fina Anton och Lotta. Tack för att jag fick viga er. Brorsdottern berättade att bebis är på gång! Månaden avslutades med 50-årsfest. Najs.

AugustiKallbadhuset i Varberg

Vi hyrde en lägenhet i Varberg och det var… sådär. Vädret var inte precis på topp. Men vi gjorde en del kul grejer: bowling, besök på Fästningen, segway-katastrof, och så var jag och partybrudarna i Ullared. Tillbaka i Östergötland åkte delar av kören med Vågspelet. Jag packade ihop hela mitt jobbliv i banankartonger och låste dörren bakom mig. Började på universitetskursen.

September

Enormt bra kursdagar med KOM-lyftet. Jag började kurs i Trycksaksproduktion. Och så det vemodiga och alldeles, alldeles underbara: KENT:s avskedskonsert i Linköping.

OktoberFlamingohuvud

Föräldraråd igen, jag fick en minimal efterrätt och blev kär i en flamingo. Avslutning på KOM-lyftet. Konsert med kören då vi sjöng Agneta Skölds Requiem. Bonus: Att mamma kunde komma och lyssna på konserten.

November

Jag och barnen var i Halland en liten vända. Hälsade på brorsdottern, provkörde barnvagnen och beundrade magen. Började webbredaktörskurs. Handlade julklappar på Black Friday och sjöng in advent med buller och bång.

December

Kom in på de kurser jag sökt till nästa termin och avslutade höstens kurs. Fick årets bästa sms: ”Cancern är borta.” Gjorde en investering i min hälsa och relaterat till detta gjorde jag vissa mindre angenäma insikter som dock ska vändas till något gott. Hade världens lugnaste, mysigaste och finaste jul tillsammans med min lilla familj.

Ja det här är några av de saker jag ska försöka bevara och minnas från året som gått. Självklart har det också hänt en massa andra bra saker. Men framför allt vill jag minnas det här året som vänskapens år. För mitt i allt det jobbiga som varit så har mina vänner, inte minst mina nät-vänner, varit min stora räddning. Så alla ni som stått ut med mig på Facebook-chatten där jag ältat och svurit och gråtit och gått på – tack för att ni finns, tack för att ni håller mig under armarna när jag inte orkar stå själv. Också nu i den här fula skarven mellan det gamla och det nya året, när mycket gammalt rivs upp och gör mig liten och ynklig, så är det ni som får mig att streta vidare. Vidare mot ett nytt år, mot nya vägval och nya erfarenheter.

Streck-gumma med hjärta på klänningen, drar en vagn full av hjärtan. Text på vagnen: 2017.

Snart dags att vända timglaset

Timglas med sand som rinnerHej vad det går, det känns som att årets sista dagar går otroligt fort. Ändå gör jag typ ingenting. Idag var jag i stan och hämtade upp min äldsta bror som ska fira nyår hos oss, sedan åkte vi och storhandlade på hemvägen och det var i stort sett allt jag fick gjort idag. Nja, jag har också kollat lite på nya kursen, fyllt i en komplicerad blankett till Försäkringskassan och kört bilbana med den yngste. Och läst ut julklappsdeckaren. Frågan är om jag ska tillåta mig börja på en ny deckare nu eller om jag ska prioritera studierna. Imorgon blir det nog inget läsande i alla fall, då har jag så mycket annat att göra. Men man vet aldrig, böcker är en drog med stark dragningskraft.

Ring ut det gamla, ring in det nya

Idag gjorde jag ett nytt försök med studierna. Tänkte att jag skulle fixa de där sista småsakerna med universitetskursen så att det bara är att skicka in den sedan. Nåväl, jag fick gjort ett par saker i alla fall… Men det dök upp en annan grej på mailen som jag behövde ta tag i och som dessutom tog mycket mental energi så då fick det bli dagens jobb istället.

När jag höll på att spara och stänga alla dokument och program upptäckte jag ett nytt meddelande i MyMoodle. Det var välkomstbrevet till en av de kurser jag ska gå i vår. Yay! Så nu är jag eld och lågor över det istället och vill kasta mig över den nya litteraturen och de nya uppgifterna. Det ska bli så himla kul!

Under hösten har jag läst en kurs på halvfart och i vår ska jag läsa två kurser på kvartsfart så det blir lika många poäng fast två kurser parallellt. Det kan nog kräva lite disciplin tänker jag. Egentligen hade jag tänkt utöka studietiden och läsa 75% under våren, en kurs på halvfart och en på kvartsfart, men när jag tittade lite närmre på vilka kurser som ges de olika terminerna kom jag fram till att det är dessa två som är bäst att göra nu. Och att läsa tre kurser på kvartsfart parallellt med varandra är nog inte så lämpligt för en virrpanna som jag!

Nu skymmer det över kunskapsfabriken och jag stänger för dagen och förflyttar mig till läsfåtöljen istället. Najs.

Gnissel

Så här på tredjedag jul har familjen haft tillräckligt många lediga dagar tillsammans för att det ska börja skava och gnissla. Irritationen ligger precis under ytan. Alla måsten kring julen är över men det är ännu inte dags att börja förbereda nyår och jag börjar längta efter vanlig vardag igen.

Idag hade jag tänkt slita mig från min deckare och ägna mig åt webbredaktörskursen. Det gick väl sådär… Det är därför jag har varit väldigt disciplinerad under hösten och nästan inte läst någon skönlitteratur alls för jag vet att om jag har börjat läsa en bok så får läsningen på något märkligt sätt alltid förtur i systemet oavsett hur mycket annat jag har att göra. Men jag kunde åtminstone se på några av utbildningsfilmerna och jag löste också en grej jag inte hade fått ordning på innan så det får väl vara okej. Det jag måste göra nu är att strukturera upp min webbplats med sidor, menyer i olika nivåer och liknande och det är lite knepigt eftersom jag egentligen inte tänkt mig att använda den till så mycket mer än en blogg. Så jag får lura och klura på hur jag ska göra – när jag väl har idén klar för mig kommer det inte vara så svårt att göra det praktiska jobbet.

Så det har trots allt blivit en del läsning idag. Just nu är det årets julklappsbok, Stefan Ahnhems Arton grader minus. Jag har läst hans två tidigare böcker och tycker de har varit bra, lite annorlunda men väldigt brutala. Den här är inget undantag.

Annars har det varit lugnt både idag och igår. Då kom ungdomarna på besök på kvällen och det är alltid så mysigt att ha dem i huset. Samuel kan få hjälp med sin dator och Jonathan får visa upp alla sina saker – de har ett ofattbart tålamod med honom. Fina julklappar hade de också med sig: TV-spel till Samuel, Lego till Jonathan och så fick vi ett inramat bröllopsfoto från sommarens härligaste dag. Jag blir fortfarande alldeles varm i hela själen av att tänka på den dagen.

Nu ska jag återgå till min deckare innan vi landar framför TV:n och sista delen av And then there were none, en ny version av Agatha Christies gamla klassiker. Person som sitter på golvet, dold bakom en bok. En hög med böcker bredvid.

Lillduvan recyclar – Juldagsvers

Juldagen – en av årets bästa dagar. Vanligtvis brukar jag ha två julottor på morgonen, sedan åker jag hem och äter second breakfast med familjen innan jag lägger mig en stund och återhämtar mig efter att ha gått upp vid fyratiden. I år var det istället julnattsmässa – så underbart. Men juldagströttheten är den samma. Då är det underbart att bara mysa omkring, äta rester, sitta i fåtöljen med en bok, lyssna på sonen som bygger lego… Gött!

Idag återanvänder jag en liten vers som Facebook påminde mig om att jag hade skrivit för några år sedan.

Adventsljusen slocknat ett efter ett
Tomten har åkt och jag är mätt.
Av julstressen syntes ingenting till
Vi firar vår jul precis som vi vill
Och pojken i krubban så liten och söt
Blir lika bra firad med färdigköpt gröt
Nu Jesus är född, Gud själv i en kropp
För att ge åt oss alla en stråle av hopp
Det får vi minnas, åtminstone ibland
God jul kära vänner i hela vårt land.

Att sjunga i mässan var annars jättefint även om uppdraget innebar att jag fick en för mig helt ny sång i handen när vi samlades vid 22-tiden. Dock, för oss altar var den inte så svår så det gick bra men jag är väldigt impad av de två sopranerna som fick dra lasset. Carol of The Bells finns i en mängd olika versioner och man kan höra den i många olika filmer, till exempel Ensam hemma och Harry Potter.

Julafton

Så kom då den här dagen, den som yngste sonen pratat om i flera månader känns det som. Det är rörande på något sätt att han fortfarande lever kvar i den där magin kring jul, men jag har alltid också haft så svårt att hantera när barnen har så enorma förväntningar på julen. Ju mer uppskruvade de är desto mer orolig blir jag att de ska bli besvikna. Men nu är kvällen här och vi har haft en helt underbart skön dag.

Jag vaknade tidigt trots att vi var uppe sent igår. Helst hade jag gått och satt mig i soffan med en bok men jag ville inte riskera att sonen skulle vakna och gå igång och tjata om hur länge det var kvar till paketöppningen redan klockan sex på morgonen så jag låg kvar tills jag hörde att han var uppe. Sen satt jag och läste en stund till klockan blev åtta och affären öppnade. Jag hade några småsaker jag behövde komplettera med och så skulle jag hämta ut ett paket, en julklapp till mig själv skulle man nästan kunna säga för det kändes som rena julafton när jag öppnade det hemma. Det var nämligen litteraturen till vårterminens kurser. Det ska bli så himla spännande och roligt!

Långfrukost och småfix och börja med maten och vid halv tolv bultade det på dörren. Tänk att tomten kom, trots att han redan hade varit här och lagt klapparna under granen i natt. Varje år tänker jag att nu är det sista året med tomte, men sedan närmar sig nästa jul och sonen är så helt inne i att tomten ska komma trots att han vet att det är vi som köper presenterna. Och jag är ju så svag för deras önskningar och drömmar…. Så i år hade jag anlitat en professionell, lokal tomte och det blev helt perfekt. Bäst av allt var ju att maken inte visste något heller, hahaha. Det var kul. Och som en extra bonus skänker just den här tomten sitt arvode till Barndiabetesfonden. Snacka om win-win!

Vi åt mat och trots att vårt julbord var väldigt begränsat så blev vi mer än mätta. I år gjorde jag ingen lchf-jansson utan en klassisk med potatis och den blev galet god. Men det blev kolhydrater så det räcker för hela helgen. Dock en bättre sorts kolhydrater än om jag druckit öl, eller ätit pepparkakor och skumtomtar. Vi har varit själva hela dagen, bara familjen och det har varit så mysigt. Vi trivs bäst så, även om jag ibland kan känna en sorg över att inte kunna fira med en massa släkt och så. Men nu ser det ut så här och vi mår bra och då är det väl inte något fel med det.

Jag vilade en stund efter maten, sedan var det Kalle-dags och familjen fick lite fika. Jag är mycket imponerad av att julfantasten i familjen varit så tålmodig hela dagen, han  har läst på paketen men inte skakat eller klämt på dem. Så, när Kalle var slut var det äntligen dags för paketöppning och han hade bestämt att paketen skulle öppnas ett i taget så att alla såg vad man fick. Det är ett framsteg från tidigare år då barnen suttit vid varsin hög och slitit upp sina paket och knappt hunnit se vad det är i det ena innan de kastat sig över det andra. Och båda grabbarna blev så glada för sina saker. Att se Jonathans skutt och tjut när han fick en av de jättestora legomodeller han önskat sig supersupermycket var min absolut bästa julklapp. Och även Samuels lite mer lågmälda glädjeyttringar – ett stort smajl och tummen upp.

Nu sitter Jonathan vid köksbordet och bygger en av de legomodeller han fick. Han pratar med sig själv hela tiden, kommenterar det han gör och lever sig in i bygget och det är så himla mysigt att sitta och lyssna på honom. Jag har plockat ihop noterna som jag ska ta med till kyrkan ikväll när vi ska sjunga på midnattsmässan. Det blir första gången jag firar midnattsmässa här i Åtvid (tror jag) för i vanliga fall har jag ju alltid julotta x 2 på juldagen och då behöver jag sova på natten. Men den här julen är inte som andra. Den är bättre!

Julgran med röd kula och små paket

Läslov

Den som skjuter upp till morgondagen vet vad hen har att göra. Så idag blev det superdisciplin vid datorn för att jag skulle bli klar med hemtentan. Att maken var ledig, vilket jag inte förstod att han skulle vara förrän igår eftermiddag, underlättade då han kunde rådda lite med mat till barnen och sånt. Och minsann, nu är jag klar. Även projektarbetet är klart vilket innebär att det enda som återstår är lite småfix, sånt som görs bäst när man haft några dagars paus från texterna. Men i och med detta är jag klar med första kursen i mitt nya liv. Jag är cirka jättestolt faktiskt. Mest för att jag verkligen känner att jag har lärt mig massor under hösten.

Tyvärr har det dykt upp ett litet CSN-problem som gör att jag nog får leva på luft i början av nästa termin. Eftersom jag bara läst en kurs på halvfart och eftersom den inte har några delkurser utan allt betygssätts vid kursens slut, så har jag inga registrerade poäng under hösten. Det gör att CSN inte beviljar studielån för våren. Det är irriterande men det kommer ju att ordna sig i slutändan. Lite tröttsamt ändå, för jag fick meddelandet igår och skulle skicka in eventuella intyg på studieresultat senast 4 januari. Hur lätt är det att få tag på sånt under helgerna? Den svenska byråkratin i ett nötskal.

Men hur som helst, nu är jag klar. Jag ska packa undan alla pärmar, block och böcker och ta läslov. Äntligen ska jag få ägna dagarna åt att läsa deckare och bara mysa. Efter nyår ska jag ta fram inlämningsuppgifterna igen, fixa det sista finliret och skicka in dem. Sedan kan jag ta läslov igen fram tills nästa kurs börjar.

Men det var inte sant och det var inte sant, för jag kommer titta lite på WordPress-kursen under helgerna. Den kan jag bara ägna mig åt när jag inte har annat att göra då den inte har några deadlines att passa. Nu ska jag försöka göra så mycket jag kan innan vårterminen börjar för de kurser jag ska läsa då kommer nog att kräva mycket mer av mig.

Nu har hela familjen jullov, tomtarna har tippat fram ur förrådet, maken har köpt en sedvanligt urful gran, lillkillen är uppskruvad, paketen är intrasslade och strax ska jag griljera skinkan. Allt är som det ska. Nu blir det en god jul.

Julklappsakuten

Två dagar kvar till jul och jag har så lite julstress att jag kan ägna dagen åt en investering i mig själv och min hälsa (återkommer till det en annan dag). Det blir en bra julklapp till mig själv. Julklapparna till familjen köpte jag på nätet på ”Black Friday” och slog in dem allteftersom jag fick hem dem i veckan efteråt. Men om du fortfarande saknar present till någon – don’t panic! Här kommer nämligen lösningen. Och inte bara kommer du att göra mottagaren glad – du kommer också att bidra till hopp och framtidstro för andra människor. Och som det inte vore nog – att köpa en av de här julklapparna istället för vanliga paket gör att påfrestningarna på vårt jordklot minskar. Allvarligt talat, vi måste minska vår konsumtion av prylar och kläder om vi ska ha en jord att bo på i framtiden. Det första vi kan göra är att sluta köpa meningslösa saker till vuxna människor som redan har mer än de behöver och dessutom kan köpa vad de vill ha själva.  Så varsågod, här kommer en lista på organisationer som säljer de bästa julklapparna av alla!

Svenska kyrkans internationella arbete

Svenska kyrkans internationella arbete är en unik biståndsorganisation genom sitt samarbete med lokala aktörer/församlingar över hela världen. När en katastrof inträffar finns har man kontakt med människor med lokalkännedom som kan avgöra vilken typ av hjälp som bäst behövs. Förutom katastrofhjälp driver man projekt för att främja hälsa, mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och stöd till utsatta troende.

På hemsidan presenteras många olika sätt att bidra. Just nu pågår julkampanjen Låt fler få fylla fem. Det finns också en gåvoshop där man till exempel kan köpa ett barnhälsovårdspaket, ett skolpaket eller bidra till fritidsverksamhet för ungdomar i ett av världens största flyktingläger.

Diabetesfonden

Diabetesfonden arbetar idag med att samla in pengar till diabetesforskning, samt att informera om diabetes. Diabetesfondens syfte är att eliminera orsakerna till diabetes och konsekvenserna av sjukdomen. Fondens ändamål är att:

  • främja och stödja den vetenskapliga forskningen rörande diabetes
  • verka för utbildning av personal inom de olika vårdsektorerna avseende diabetes
  • främja utarbetandet av nya undersöknings- och behandlingsmetoder avseende diabetes
  • verka för ökad upplysningsverksamhet rörande problemen kring diabetes.

På Diabetesfondens sida Diabetesgåvan kan du läsa om olika sätt att bidra. En annan bra present är att ge bort ett medlemskap i Diabetesförbundet. Den som blir medlem får bland annat tidningen Allt om Diabetes sex gånger om året.

Unicef Sverige – FN:s barnrättsorganisation

Varje dag hjälper vi miljontals barn att överleva och utvecklas. Bebisar vaccineras mot dödliga sjukdomar. Allt fler flickor får gå i skolan. Barnsoldater befrias. Familjer återförenas efter katastrofer. Det går att förändra barns liv och vi vet hur man gör.

Trots att barnkonventionen godkändes av Sverige 1990 kämpar vi fortfarande för att barns rättigheter inte ska kränkas.

Vi får inget ekonomiskt stöd från FN utan vårt arbete finansieras uteslutande av frivilliga bidrag av privatpersoner och företag.

Sverige är inte alltid bäst i klassen på barns rättigheter.

I gåvoshopen kan man köpa vaccinpaket, lekpaket, skolpaket, flyktingpaket med mera.

Röda Korset

Röda Korset är världens främsta katastroforganisation. Vi finns över hela världen och består av miljontals frivilliga som bestämt sig för att hjälpa andra människor. Vi kämpar för att rädda liv och ge hopp över hela världen och i Sverige, varje dag. Vi delar ut mat, förebygger katastrofer och bidrar med medmänsklig värme och mycket annat.

Röda Korset har ett mycket stort internationellt nätverk för katastrofarbete men utför också ett enormt viktigt arbete här i Sverige genom att ge stöd och erbjuda gemenskap för barn, sjuka, gamla, asylsökande med flera. I gåvoshopen finns det många olika typer av saker man kan bidra till och skriva ut gåvobevis, annars kan man såklart bli månadsgivare eller ge en engångsgåva.

Rädda Barnen

Vi arbetar för de barn som har det svårast. Barn som utsätts för våld och övergrepp, inte får gå i skola, saknar stöd från föräldrar och andra vuxna, lever i fattigdom eller i krig och katastrofer.

Vi kämpar för att alla barn ska få en trygg och hälsosam uppväxt, att de ska kunna göra sina röster hörda och därmed få inflytande över sin situation. Inget barn ska utsättas för våld, övergrepp eller diskriminering.

Vi arbetar både i Sverige och internationellt. I Sverige bidrar våra medlemmar i de lokala verksamheterna med allt från läxläsning och insamling till lokalt styrelsearbete och politisk påverkan.

Ute i världen arbetar vi med långsiktiga program för att utsatta barn ska få en bättre framtid. I katastrof- och krigssituationer går vi in med akuta livräddande insatser, samtidigt som vi även där arbetar långsiktigt.

Det finns många olika sätt att bidra: som månadsgivare, genom att starta en egen insamling, eller genom att köpa gåvobevis i julkampanjen Årets julklapp är Ingenting.

Bonustips: Neuroförbundet – Paulas insamling till ALS-forskning

Av alla hemska sjukdomar vi kan drabbas av så tror jag att ALS är en av de allra värsta, både för den drabbade och för anhöriga. Vetskapen om att sjukdomen långsamt kommer att kväva livet och att det inte finns någon behandling är outhärdlig. Här finns verkligen många utmaningar för forskningen: att förhindra att sjukdomen uppstår, att hitta bromsmediciner och kanske till och med ett botemedel. Just nu finns det en familj som lever i totalt kaos då en livskamrat och mamma har drabbats av ALS med ett extremt hastigt förlopp. Ge dem en liten ljusglimt i mörkret genom ett bidrag till deras insamling. 


Detta är ett urval av organisationer som står mig nära. Det finns naturligtvis mängder av andra välgörande ändamål att stödja. Gör gärna det om du hellre känner för det. I flera av organisationerna kan du göra en insats genom ideellt arbete. Det är en riktigt fin gåva, att ge av sig själv och sin tid. Och man får massor tillbaka!

God jul! 

Älskade Berlin

Så kom terrorn också till en plats som jag har en relation till. Inte bara till en stad jag känner utan till en specifik plats där jag varit så många gånger. Precis vid Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche, där jag och Peter strosade i hettan förra sommaren, där jag varit tillsammans med arbetskamrater från både min nuvarande och min tidigare arbetsplats och där vi alltid har mötesplats när vi reser till Berlin med konfirmanderna. Det är en underbar plats som verkligen rymmer allt vad Berlin är för mig. Den sönderbombade kyrkan som ett utropstecken över den förfärliga historien intill den nya kyrkan med sitt fantastiska blå sken. De stora gatorna som visar på Berlin som mötesplats, torget med försäljare och gatuartister, shoppingen, matställena. Och här och var, på gator och trottoarer, små tysta minnesplattor över människor som blev offer för förintelsen. Åh jag älskar Berlin och jag älskar just den här platsen. Och det är inte konstigt att detta blev målet för ännu en terrorattack. För den här platsen står för frihet och mångfald – allt sådant som terrorn vill utplåna. Men här kommer den inte att segra. Är det någonstans som människor kommer att stå upp gemensamt i kärlek, frihet och framtidstro så är det i Berlin. Och jag tänker fortsätta åka dit.

Som vanligt har IS tagit på sig attentatet. Det hör till. Det innebär inte att den eller de som ligger bakom aktionen har något som helst med IS att göra. Man kan säga att IS tar åt sig ”äran” för det. Som vanligt leder också attentatet till nya hatvågor mot muslimer och flyktingar/invandrare rent allmänt. Jag vill inte på något sätt förringa att det finns en islamistisk extremism som använder terror som sitt främsta vapen. Det finns absolut. Och det finns människor i Sverige och i Tyskland och i de flesta andra länder som sympatiserar med dem. Men de är en minoritet och har inget som helst stöd hos de flesta andra muslimer som idag lever i väst. Ska vi bekämpa terroristerna är det viktigt att vi skiljer på de här människorna. För det är just när unga muslimer som lever ett helt vanligt liv här i Sverige, blir misstrodda, hatade, diskriminerade och så vidare som de löper risk att dras med i extremismen.

Det är också viktigt att uppmärksamma vad den allt mer öppna rasismen och islamfientligheten på nätet kan leda till. De flesta som sitter vid skärmen och vräker ur sig sitt hat mot muslimer och invandrare skulle aldrig gå till konkret handling. Men så finns det en liten minoritet som faktiskt tror att de blir hjältar och gör något bra om de sätter eld på ett asylboende eller skjuter ner flyktingar. När det är en svensk som gör något sådant brukar det inte betecknas som terrorism. Man brukar säga att det är ett vansinnesdåd, en ensam galning. Ofta är det en ung man med psykisk ohälsa och/eller någon form av utanförskap i samhället. Inte sällan har han problem med sociala kontakter. När han sitter där på sitt rum och läser allt som skrivs om flyktingar/invandrare/muslimer så börjar något växa i honom som sedan gör att han går ut och omsätter det digitala budskapet i smärtsamt konkret handling. Vi har sett precis detta hända i Sverige. ALLA som suttit och skrivit hatiska kommentarer på nätet har del i skulden för den handlingen.

Men självklart kan precis samma sak hända med enskilda individer av annat ursprung. Självklart kan en ensam, ung, psykiskt instabil muslim i Nice, München eller Berlin sitta vid sin dator och läsa vad islamistiska extremister skriver, extremister som i de flesta fall aldrig själva skulle ta till vapen men som uttrycker hat och en skev världsuppfattning. Och så en dag omsätter han det digitala budskapet i smärtsamt konkret handling. Han gör det inte på uppdrag utav någon terrorcell, han har bara snappat upp budskapet han matas med i sitt flöde. Är han terrorist eller är han en ensam galning?

Nu ursäktar jag självklart inte de här aktionerna oavsett nationalitet och ursprung på gärningsmannen. Jag menar inte att psykisk ohälsa är någon förmildrande omständighet. Min poäng är för det första att vi behöver definiera gärningar och gärningsmän på samma sätt oavsett deras bakgrund och för det andra att när det gäller dessa unga män (och ibland, men mycket sällan, kvinnor) så måste vi se att det som sägs och skrivs på nätet påverkar människors sätt att tänka och i vissa fall får det katastrofala konsekvenser. Därför måste vi göra allt vi kan för att markera mot och kväva näthatet och all falsk information som sprids – oavsett vem det riktas mot.